Hans Abrahamsson utropade: ”Det är skarpt läge”. Han är docent i freds- och utvecklingsforskning vid Göteborgs Universitet och var inledningstalare vid ett seminarium som hölls i samband med advokatfirman Mannheimer Swartlings 25-årsjubileum!
Hans Abrahamsson är också en av författarna till den föga uppmärksammade men intressanta boken ”Vart är du på väg, älskade stad?” – ”en bok sprungen ur djupa känslor för Göteborg” och en ”oro för att vi inte erkänner verkligheten som den är”, som det står i baksidestexten.
Hurdan är då den göteborgska verkligheten, enligt Hans Abrahamsson. Skarpt läge, men det finns lösningar i det han kallar ”tankevändor”.
Enligt Hans Abrahamsson ser vi i dag tre mäktiga rörelser: Globalisering, migration och urbanisering – om 30 år kommer 70–80 procent av världens befolkning leva i urbana miljöer. Fler och fler beslut kommer att tas i och av städer. Stora globala krafter och rörelser påverkar och förändrar världen. Konkurrensen ökar och produktionssystemen förändras. Beslut som påverkar oss i Göteborg tas i länder som Kina, Indien och Brasilien. Globaliseringen innebär dessutom en ny sorts migration där många människor är på väg någonstans, ständigt beredda att bryta upp för något bättre. Hela världen är närmre, migrationen fortsätter att öka när människor får större möjligheter att flytta och förbättra sina villkor. Globaliseringen, migrationen och urbaniseringen gör att nationalstaten försvagas och blir en historisk parentes, hävdade Hans Abrahamsson.
Mitt i dessa tre stora trender finns lilla Göteborg, staden som klarat många stora omställningar tidigare och nu måste göra om trixet.
Hans Abrahamsson menar att Göteborg i dag plågas av segregation och ökande klyftor. Den ekonomiska tillväxt som staden och regionen eftersträvar hämmas om inte välfärden ökar och fördelas jämnare. Han anser också att våra politiker är oförmögna att hantera målkonflikter mellan hållbarhetens tre dimensioner - de sociala, miljömässiga och ekonomiska och låter infrastruktur och ekonomi dominera.
Hur lyder Abrahamssons recept då? Sociala välfärdsklyftor, hälsoskillnader och sjunkande resultat måste motverkas. ”Innanförskapets murar måste rivas för att hantera utanförskapet” – vi måste bejaka mångfald för att öka stadens kreativitet. Betrakta inte sociala utgifter som kostnader utan som investeringar för att kunna sätta in nödvändiga åtgärder tidigt. Upprätta ett nytt samhällskontrakt för såväl människors rättigheter som skyldigheter på samma sätt som i kanadensiska Montreal.
Så långt Hans Abrahamssons spännande inledningsanförande. Jag misstänker dock att han och jag har olika syn på hur en del av Göteborgs problem skall hanteras och vilken politisk färg medicinen skall ha. Men det är inte svårt att dela hans uppfattning om att det är skarpt läge, att segregationen är en varböld ovärdig vår stad och att vi behöver ett nytt samhällskontrakt.
Emellertid är jag inte lika säker som Hans Abrahamsson på att nationalstaten kommer att fortsätta tappa i betydelse. En rad frågor behöver hanteras också nationellt. Ett Sverige som lever utanför storstäderna är en nationell angelägenhet - försvar, säkerhet, rättsväsende, civilsamhällets roll, kunskap, migration och infrastruktur likaså. Det behövs en stat för att staden skall kunna koncentrera sig på sina frågor. Och de 28 EU-staternas trätande i viktiga frågor tyder snarare på starka nationalstater än federalism.
”Varför blir det som det blir, när vi vill så väl”, suckade en lokal politiker uppgivet till Hans Abrahamsson. För egen del tror jag att ett av problemen för Göteborg att vi tycks ha fastnat i grälsjuka. En gemensam problem- och styrkebeskrivning och en delad målbild saknas. För det krävs verkliga samtal, öppen och kreativ dialog, samförståndsvilja och i slutändan ett kraftfullt och synligt ledarskap – ett nytt samhällskontrakt är kanske inte så dumt?!
Vi behöver också göra upp med vår lite besynnerliga kombination av självgodhet och bristande självförtroende. Att hacka på Stockholm är ingen verksam medicin, inte heller att klä sig i säck och aska. Göteborg har mängder av fördelar; dem skall vi vara stolta över och stärka. Det är ingen poäng att ondgöra sig över att vi är en industristad och inte en kunskapsstad. Världen är full av städer som inget hellre skulle vilja än att ha Göteborgs industriella position. Dessutom är alla stora, framgångsrika företag i dag kunskapsföretag. Runt dem växer akademin, forskningen och kreativa tjänsteföretag.
Vi har en framgångsrik hamn, en växande besöksnäring, ett rikt kulturliv, bra idrott, kreativa mindre företag, fina miljöer, bra högskolor, lagom storlek, hyggliga kommunikationer ut i världen, världsnatur inpå knuten, rent vatten och förhållandevis ren luft. Och vi har göteborgarna!
Men vi har alltså också utmaningar, många samma som i övriga landet: problem inom vård, skola, omsorg, infrastruktur, arbete (särskilt för de unga), välfärd och integration.
I paneldebatten efter Hans Abrahamssons föredrag var vi eniga om flera saker men kanske främst: Samtalen på alla ledder om vad som måste rättas till, och hur, måste igång på bredden och djupet. Då kan värnas samhällskittet tillit och förtroende! Vi måste snabbt gå från ord till kraftfull handling. Annars riskerar det skarpa läget, som globaliseringens konkurrens gjort till normaltillstånd, att bli en svårlöst kris.
