Peter Hjörne: Antisemitismen är en växande skändlighet

"En sak innan jag glömmer, för det är viktigt. Att tyskarna lyckades med Förintelsen berodde på att saker hände steg för steg för steg. Och du kunde aldrig gissa vad nästa steg skulle bli."

ANNONS
|

Orden är 91-åriga överlevaren Hédi Frieds, men lånades av Mona Sahlin i ett lysande tal under Samling för demokrati i onsdags i Göteborgs universitets aula. Mona Sahlin påminde om betydelsen att se just det första steget.

– Vi och dom, när det uttalas så måste vi passa på. Inget är så farligt, det är ett av stegen på fel väg. Då måste vi tala, säga emot.

– Vi har åsiktsfrihet men vi har också åsiktsskyldighet, att säga emot när vi hör något som är ett steg åt fel håll, sa Sahlin, som sedan 2014 är nationell samordnare mot våldsbejakande extremism.

ANNONS

"Samling för demokrati och mänskliga rättigheter, mot nazism och politiskt våld" hölls första gången i Göteborg den 27 januari 2000. Redan året innan gjorde Sverige den 27 januari till officiell minnesdag för Förintelsens offer och 2005 följde FN efter och deklarerade dagen som internationell minnesdag. Datumet valdes därför att dödslägret Auschwitz befriades denna dag 1945.

Samling för demokrati, som arrangeras av Länsstyrelsen, riksdagspartierna i Göteborg, Göteborgs Universitet och Judiska församlingen i Göteborg, blev en fin men också hjärtskärande sorglig maning att minnas, för att Förintelsens fasor inte skall upprepas och på nytt hemsöka världen.

– Jag lever lycklig i Sverige men minnena plågar mig. I flyktens Europa blir minnena starkare, sa Michael Ben-Menachem i sin gripande berättelse om hur han 1944, tillsammans med sin far, som åttaåring fördes från Ungern till ett slavarbetsläger i Österrike.

– Miki, jag har dåliga nyheter, sa hans pappa till honom en majdag 1944. Judar får inte åka tåg.

Strax därpå fördes de till gettot i brädgården i den lilla ungerska staden för att bara några dagar senare tas till tågstationen. För lille Miki och hans far fick åka tåg, men ett annat slags tåg, i boskapsvagnar som var reserverade för judar. I en vagn med plats för sex hästar trängdes 80 människor in, fyra kvävdes till döds redan den första timmen.

ANNONS

– Vi överlevande, vi vill hålla minnena av det ofattbara, ohyggliga, obegripliga levande. Det är bara några få som jag kvar. Nu måste andra och tredje generationen ta vid. Våra minnen är vår styrka för att gå vidare mot en bättre värld.

Den bättre världen, framtiden, fick i universitets aula representeras av fyra ungdomar från ungdomsfullmäktige som talade passionerat om politiken möjligheter.

I sitt avslutningsanförande talade landshövding Lars Bäckström om antisemitismen som "tillskriver judar särskilt negativa egenskaper" och påminde oss om att: "vara tyst är att låta det ske".

Kärnan i Förintelsens Minnesdag är att minnas och hedra de sex miljoner judar som mördades under Hitlers bestialiska regim - för att det aldrig någonsin skall kunna ske igen.

Att minnas alla de judar, romer, förståndshandikappade, homosexuella och politiska motståndare som avhumaniserades och förintades är också en uppmaning att reflektera över hur det ser ut i dag - och det förskräcker.

Antisemitismen i Sverige har ökat, precis som i övriga Europa. Det är en skändlighet som vägrar att lämna den europeiska samhällskroppen. Men den har också ökat i takt med invandringen från länder där hatet mot judar och mot Israel är en del av den propagandistiska vardagen.

En stor internationell undersökning visar visserligen att bara fyra procent av den svenska befolkningen bejakar antisemitiska attityder, vilket är mycket lågt om man jämför med andra länder.

ANNONS

Samtidigt visar en annan undersökning att 60 procent av de svenska judarna upplever att antisemitismen är ett problem.

– När det plötsligt blir värre, som i trygga Sverige, så reagerar man på skillnaden, menar Jehoshua Kaufman på judiska församlingen i Malmö.

De judiska församlingarna i Sverige lägger ner stora summor på säkerhet för oron bland församlingsmedlemmarna är stor. Känslan av utsatthet ökar givetvis vid varje antisemitiskt dåd, som det i Köpenhamn.

Eller det i Frankrike i veckan när en tonårig fanatiker, inspirerad av IS, försökte hugga huvudet av en judisk man. Benjamin Amsellem lyckades försvara sig med en tung läderinbunden Torah och överlevde därmed den tredje attacken på kort tid på judar i Marseille.

Lars Dencik, som är en av författarna till en rapport om antisemitism, poängterar att det är viktigt att samhället fokuserar på den våldsbejakande antisemitismen.

För hoten är reella, inte minst i Göteborg. Därför är det stadens skyldighet att bidra till att öka tryggheten för Göteborgs judiska församling.

Universitets rektor Pam Fredman sa i sitt anförande att "demokratins grundvärderingar i dag utmanas på ett sätt vi tidigare inte trott var möjligt.

I princip varje dag ser och hör vi exempel på hot mot rättigheter vi länge tagit för självklara ökar". Så är det.

ANNONS

Steg för steg för steg. Låt oss aldrig glömma de orden, för det är så det börjar - och med likgiltighet, relativisering och underskattning.

Och låt oss minnas att varje antisemitiskt eller rasistiskt uttalande måste bemötas - hur oskyldigt det än kan te sig! För vi har åsiktsfrihet men också åsiktsskyldighet!

ANNONS