Johan Rockström hade fel! Inte om klimathoten utan om klimatförnekarna.
När jag frågade Johan Rockström, i samband med att han höll ett föredrag på Börssällskapet i Göteborg, om vart klimatskeptikerna tagit vägen - de verkar ha försvunnit - svarade han: ”Som vetenskapsman vill jag hävda att skepticism är bra. Skeptikern ifrågasätter och ställer de nödvändiga frågorna. Men det är snarare förnekarna, de som inte ser det vetenskapligt bevisade, som har försvunnit.”
Men icke så! They are alive and kicking! Och de sparkar, som vanligt hårt. Jag dristade mig att i min senaste krönika framföra att det är intressant och uppmuntrande att vetenskapsmän och författare ibland når stjärnstatus på samma sätt som rockstjärnor, bloggare, idrottsmän och realitystjärnor. Jag nämnde bland annat Hans Rosling och sagde Johan Rockström. Enligt en person som hörde av sig var detta en förgriplig ”idoldyrkan på GP:s ledarsida” och en ”formidabel bottennotering”.
Någon idoldyrkan från min sida var det givetvis inte fråga om, blott ett konstaterande. Det värsta brottet jag begick var emellertid att påstå att Rockström (och mängder av vetenskapsmän världen över) har rätt.
Det skulle jag inte gjort! Här ett axplock från olika mejlare:
Min krönika ansågs ”låta som om den kom från aktivister från vänstern eller Miljöpartiet”.
Rockström är ”djupt insyltad i FN, UNFCC och IPCC/SPM som driver klimathotsfrågan”, tillsammans med andra i ”klimathotsrörelsen” med vänstern, Miljöpartiet och Obama i spetsen” - i syfte att skapa en ny världsordning (NWO). (Se där en intressant konspirationsteori - Åsa Romson och Obama i skön förening.)
Rockströms användande av ordet förnekare tyder på ”ovetenskaplighet, okunskap och ren och skär dumhet”.
Han påstås dessutom vara en ”en opportunistisk charlatan”, som framför ”rappakalja”, ”en agronom” som ”lever på att åka runt och skrämma upp folk som inte kan något om naturvetenskap”.
Och så var det mesta i debatten givetvis medias fel, media som kapitulerat inför ”apostlar med en politisk agenda”.
Helt klart är att det finns de som anser att medierna och stora delar av det internationella samfundet är idioter. Jag säger som min gode vän: Om man anser att mer än hälften av mänskligheten är idioter skall man fundera över vilken halva man själv befinner sig på.
Hur skall man då förhålla sig till klimatfrågan om man inte själv har professors kompetens inom något av de relevanta områdena?
För min del så har jag försökt tillämpa ”vanligt sunt förnuft”, som ju för övrigt inte tycks vara så särskilt vanligt. Eftersom jag aldrig kommer att ha tillräcklig kompetens för att på egen hand bena ut extremt komplexa frågor, som till exempel klimat och miljö, får jag försöka sätta mig in i vad olika experter med delvis olika åsikter hävdar och bestämma mig för vilka jag litar på, vilka som verkar trovärdiga och förfäktar en linje som förefaller klok, anständig och ansvarsfull.
Själv tog jag starkt intryck av den så kallade Sternrapporten, som publicerades 2006 av den brittiske ekonomen Nicholas Stern på uppdrag av den dåvarande finansministern Gordon Brown. (Jo, jag vet - Sternrapporten blev också ifrågasatt.) Rapporten hävdade att de ekonomiska konsekvenserna av klimatförändringarna skulle komma att bli katastrofala och att det därför var angeläget och ekonomiskt förnuftigt att avsätta betydande resurser för att motverka förändringarna.
Därtill har jag valt att tro på det internationella samfundet, på Parismötets avtal och slutsatser. Jag väljer att lita på att IPCC, den internationella klimatpanelen med dess nära 4 000 experter och författare från hundratalet länder, som startades av FN:s miljöorgan UNEP och den meteorologiska världsorganisationen WMO. Jag sätter tillit till att alla de företag som nu arbetar med att göra sina företag, produkter och tjänster mer hållbara och miljövänliga gör det på goda grunder. Jag tror att alla de miljontals människor världen över som bestämt sig för att dra sitt strå till arbetet för att motverka klimatförändringar är kloka. Jag litar mer på Rockström, Stefan Edman och Christian Azar än på allehanda konspirationsteorier och självutnämnda experter.
Jag tror på dem som hävdar att människans utsläpp av växthusgaser har ökat och att jorden blir varmare. Jag litar på IPCC när man sammanfattar: ”Det är extremt troligt att mänsklig aktivitet har varit den dominerande orsaken till den observerade uppvärmningen sedan 1950-talet.”
Och jag tror på dem som säger att det inte är för sent att vända den negativa utvecklingen, till exempel Johan Rockström: ”Världen förstår risken med klimatförändringarna, teknologierna finns på plats och näringslivet ser möjligheten att tjäna pengar.” Nu finns det dessutom en internationell agenda för att åstadkomma positiv förändring.
Och om det senare visar sig att de, som av skeptiker och förnekare kallas alarmister och falska profeter, har överdrivit och världen arbetar intensivt för att motverka klimatförändringarna - vilken är skadan av en bättre värld? Men om ”alarmisterna” har rätt och vi inget gör: då är världen och våra barn och barnbarn illa ute. Så det är bara att välja vad man tror, vem man sätter sin tillit till och hur man själv vill agera - för var och en har ett ansvar.
