"Illa är det och värre blir det", sa åsnan Ior, Nalle Puhs vemodige vän. Det stämmer tyvärr. Ute är det mörkt och mörkare blir det, kallare och blötare. Men inne kan vi tända ljus som en besvärjelse mot det dystra.
Så måste man nog också göra i sitt sinne för det är mycket runt oss som är mörkt. Vaclav Havel, den tjeckiske dissidenten, dramatikern och politikern är värd att citera om och om igen:
"Jag är inte optimist, för jag är inte säker på att allt slutar lyckligt. Men jag är heller inte pessimist eftersom jag inte är säker på att allt slutar illa. Däremot bär jag hopp i hjärtat. Hopp är känslan av att det finns en mening med livet och arbetet. Liv utan hopp är tomt och meningslöst liv. Jag föreställer mig att om jag inte hade hopp skulle jag inte sträva mot någonting. Jag är tacksam emot Gud för denna gåva. Det är en gåva lika stor som livet självt."
Hoppet om att något kan bli bättre är också drivkraften bakom lärande, motstånd och vägran att böja sig för det man tycker är fel. Professorn vid Yale University, Timothy Snyder, var övertygad om att Hillary Clinton skulle vinna det amerikanska presidentvalet.
När i stället Donald Trump intog Vita Huset, skrev Snyder boken "Om tyranni". Det är en mörk betraktelse men också en stridsskrift och en hoppfull "receptsamling" för motstånd mot farlig politisk utveckling.
"Dagens amerikaner är inte klokare än européerna som såg demokratin ge vika för fascismen, nazismen eller kommunismen på 1900-talet. Vår enda fördel är att vi kan lära av deras erfarenheter. Rätt ögonblick att göra det är inne...Europas 1900-talshistoria visar oss att samhällen kan brytas ner, demokratier falla, etik smulas sönder, och vanliga människor kan plötsligt stå där över dödsgropar med gevär i händerna. I dag skulle vi ha god nytta av att förstå varför", skriver Snyder.
Han menar också att likheterna mellan 1900-talets början och 2000-talets är stora: En ledare eller ett parti som påstod sig företräda folkviljan, förnekandet av den objektiva sanningen, påståenden om konspirationer mot nationen, viljan och känslan framför förnuftet.
Så vad allmängiltigt lär oss historien och Timothy Snyder?
* "Försvara institutionerna. Det är institutionerna som hjälper oss att bevara vår anständighet. De behöver också vår hjälp... Välj en institution som ligger dig varmt om hjärtat - en domstol, en tidning, en lag, en fackförening - och ställ dig på dess sida." Nazisterna underkuvade institutionerna på mindre än ett år och de ryska bolsjevikerna ödelade institutionerna på en gång. Därmed var makten konsoliderad.
* "Ta ansvar för hur världen ser ut. Dagens symboler föder morgondagens verklighet. Lägg märke till hakkorsen och de andra hatemblemen. Vänd inte bort blicken och vänj dig inte vid dem." Snyder tar bland annat Stalin som exempel. När han skulle beslagta böndernas jordbruk framställdes bönderna på affischer som grisar, vilket i lantmiljön förde tankarna till slakt. I 30- och 40 talets Europa "valde somliga att sätta hakkorsemblem på kläderna. Andra tvingades bära gula stjärnor."
Nyss marscherade nazister med tyrrunan på vår stads gator samtidigt som judar utsätts för allt mer hot och hat. Hotbilden mot svenska judar är nu sådan att "judiskt liv i Malmö måste ske bakom skyddsglas", som Naomi Abramowicz skrev i Expressen.
Judiska aktiviteter måste ställas in för att säkerheten inte kan garanteras. Hot och hat kommer från alla håll - från extremhögern, från personer med bakgrund i Mellanöstern, från islamister och från vänster. Det är allas vårt ansvar att inte vända bort blicken, att stå upp för dem som angrips!
* "När politiska ledare föregår med dåligt exempel blir det desto viktigare att alla andra upprätthåller en oklanderlig yrkesetik."
Så måste det vara i företagandets värld, i journalistkåren, bland tjänstemän och skådespelare. De som bryter mot etiska principer skadar förtroendet inte bara för sig själva och sina yrken utan också för samhällsinstitutioner i allmänhet.
När Leif Östling verkar tycka att han själv skall bestämma sin skatt utifrån vad han anser sig få för pengarna, när "manliga genier" förnedrar kvinnor, när Got Event räknar fel på tiotals miljoner och Göteborgs Intraservice gör 20 studieresor, varav 15 till USA, på drygt tre år och inte ens följer sina egna regler så blir det repor i samhällets förtroendelack. Olika "felaktigheter" förvisso, men alla skadliga.
Snyder tar upp 17 ytterligare lärdomar och recept: Om betydelsen att skilja sig från mängden och gå sin egen väg, om vikten av att "vara aktsam om språket" och läsa och om nödvändigheten att "tro på sanningen - om ingenting är sant kan ingen kritisera makten...om ingenting är sant är allt bara ett spel", som Snyder skriver.
Han uppmanar oss också att undersöka, ta reda på hur det ligger till: "prenumerera på tidningar och tidskrifter och stöd på så vis grävande journalistik...ta ansvar för det du säger och skriver till andra". Han manar oss att "ge bidrag till goda ändamål" och till att vara så modiga som vi kan.
Att Timothy Snyder är orolig för utvecklingen är uppenbart. Men lika klart är att han tror på människors förmåga att förändra det som håller på att gå fel och att göra rätt. Vi måste hoppas, tro och agera - även när mörkret faller och sikten skyms.
