Nytt politiskt landskap kräver ny karta

GÄSTKOLUMNEN: Det borde inte vara ett snaskigt avslöjande att väljare får veta vilka organisationer som pratar med vilka politiker.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

ANNONS
|

Expressens avslöjanden om att näringslivsintressen aktivt lobbar på Sverigedemokraternas politik har gjort många upprörda. Det ligger liksom i själva avslöjandets grundidé, att näringslivet borde skämmas som samarbetar, ja rentav äter middag med högerextremister.Men det mest upprörande är att det alls ska behöva avslöjas.

I den svenska demokratin år 2016 är det nämligen bara att räkna med att vinstintressen försöker påverka ett riksdagsparti för att vinna faktiskt inflytande i sakfrågor, oavsett vad partiet har för åsikter i övrigt. Det går förstås att se som omoraliskt, ja rentav oansvarigt. Men med tanke på att vinstintressen skövlar regnskogar, säljer cigaretter och alkohol är det tramsigt att förvänta sig något annat.

ANNONS

Däremot borde man kunna förvänta sig att detta redan var allmän kännedom. Det borde inte vara ett snaskigt avslöjande att väljare får veta vilka organisationer som pratar med vilka politiker. Vilka politiska spel som ligger bakom en faktisk lag. Att Expressens reportrar ska ha behövt gräva bland läckor hos SD för att hitta information om något som inte alls borde vara hemligt, det är den egentliga skandalen här.

Det nya politiska landskapet behöver därför en ny karta och kompass. Ett sätt för medborgare att navigera och förstå de delar av politiken som ligger utanför den formella lagstiftningsprocessen. Kort sagt, ett register över vilka som lobbar på vilka.

Utomlands är utvecklingen långt gången. I USA är det krav på samtliga påverkande aktörer att registrera sig. I EU är det frivilligt, men de allra flesta gör det. I England måste både ministrars och politiskt anställdas möten med lobbyister offentliggöras.

I Sverige måste man ingenting alls. Och landets lagstiftare verkar heller inte särskilt intresserade av att göra något åt det. I en mätning från Dagens Opinion konstateras att bara 17 procent av riksdagsledamöterna vill se något register av vilka de eller regeringen har kontakt med.

Nu är det inte så att svenska politiker är genomkorrupta. Snarare är det så att man inte ser något behov av ett register eftersom okunskapen (enligt den lilla forskning som gjorts på politisk påverkan i Sverige) om vad som egentligen utgör politisk påverkan är spridd också i riksdagen. Det är svenskt naivt, men också problematiskt. För med sin gammeldags syn på vad politisk påverkan är hämmar man för en bred och tydlig bild av vidden av dagens lobbyism. Istället får svenska väljare förlita sig på läckor och enskilda flitiga journalisters avslöjande, slumpmässigt utströdda i nyhetsflödet, kryddade med skandalretorik.

ANNONS

Från ett demokratiperspektiv är det förutom att vara ett otroligt ineffektivt sätt att se till att politiken fungerar också skadligt för demokratisynen, eftersom bilden av ett korrupt politiskt system som kryddar avslöjanden i stil med dessa ligger långt från den alldagliga verkligheten.

Det mest upprörande avslöjandet ett lobbyregister skulle avslöja vore snarare att den allra största delen av svensk lobbying inte är upprörande alls.

ANNONS