Vi är två dagar in på det nya året. Fyrverkerierna har tystnat och nyårsdagens traditionsenliga överkonsumtion av hämtpizza har förhoppningsvis glatt många småföretagare. I det politiska livet råder också viss baksmällebetonad sävlighet och vånda. Talmannen har inte krävt mer än veckovisa telefonmöten med Löfven och Kristersson, än dröjer regeringsbildningen i minst någon vecka till.
I Göteborg kämpar sossarna med den nya verklighet i vilken de fått se sig snuvade på makten. Innan julefriden sänkte sig haglade förutsägelserna om hur dåligt allt kommer att bli med mer borgerlig politik. På Götaplatsen demonstrerade 1 500 personer mot vad de kallar ”katastrofbudgeten”, den M/KD-budget som nu röstats igenom av riksdagen. De menar att denna budget hotar klimat, miljö, jämställdhet och samhället i största allmänhet. I en debattartikel GP gick Ann-Sofie Hermansson och Ingrid Andreae (S) ut och varnade för Göteborgsalliansens planerade nedskärningar i projektet Jämlikt Göteborg.
Vad kan vi vänta oss då? Kommer Göteborg och övriga Sverige få lida till följd av högerpolitik? Knappast. Vi får väl hoppas att det ligger någonting i vad David Lega, (KD), sa när Göteborgs budget gick igenom för en dryg månad sedan. Att den ”kan verka tråkig”, eftersom den saknar jippon och roliga satsningar och istället fokuserar på kommunens huvuduppdrag.
En sådan attityd är nog bra för de flesta av samhällets invånare. Till exempel kanske det skulle kunna bli ändring på det som placerat Göteborg på Slöseriombudsmannens lista över de värsta offentliga slöserierna: 236 kommunala kommunikatörer. Till en kostnad av 151 miljoner om året ska de ”nå ut med kommunens budskap.” Nu är jag ingen kommun, men till vardags jobbar jag som översättare i ett litet företag med närmast obefintlig reklambudget. Vi når ut därför att våra kunder vet att vi är väldigt bra på vår kärnverksamhet. Det kunde nog vara ett vinnande koncept för många kommuner som vill ”hamna på kartan”.
Detsamma gäller Jämlikt Göteborg. Sossarna bekymrar sig för mindre satsningar på projektet som enligt dem, med hjälp av bland annat ”föräldrastöd, familjecentraler och läsfrämjande aktiviteter” ska motverka ekonomisk och social ojämlikhet samt extremism. Vackra ord, men även där är det sannolikt så att man kan nå bättre resultat om såväl stat som kommun fokuserar på kärnverksamhet, på att erbjuda god, grundläggande samhällsservice. Om mer resurser går till att ge fler en bra skolgång, om man genom avbyråkratisering gör det lättare att starta och driva företag och att få jobb även med lite lägre utbildning, då är mycket vunnet. Förmodligen långt mer än någon någonsin vinner på 252-sidiga jämlikhetsrapporter med alarmerande högt floskelinnehåll.
Förhoppningsvis är det precis den sortens omprioriteringar vi har att se fram emot under det kommande året. En tråkigare men bättre fungerande politik. Katastrof för de som gillar att organisera jippon och värdegrundskonferenser, men kalas för vanliga, hårt arbetande kommunmedborgare.
