Svenskars höga grad av oberoende från släkt och familj kan göra det svårt för oss att förstå så kallade klaner och den mentalitet som präglar dem. Men för den vill komma till rätta med den grova kriminaliteten, inte minst i Göteborg, är klanerna en viktig pusselbit.
Göteborgs-Posten har kartlagt en släkt bestående av minst fem grenar, där de ledande personerna är invandrade från Libanon. 30 av medlemmarna förekommer i polisregister. Polisen beskriver det som att släkten "emellanåt dominerar och underkuvar allmänheten och de sociala strukturerna” i Hammarkullen, Hjällbo och Gårdsten (27/4).
Av de som förekommer i Polisens och Kriminalvårdens register är minst sju födda på 90-talet och åtminstone fyra av dem var minderåriga när de dömdes för första gången. Två bröder, födda 1992, dömdes båda som 16-åringar för en rad grova brott: båda dömdes för misshandel, olaga frihetsberövande och rånförsök, en av dem också för grov stöld och hot mot tjänsteman. Deras yngre kusin, född år 1998, dömdes som 15-åring för två fall av misshandel. Och så en släkting född år 1995 som dömdes för vapen- och narkotikabrott som 17-åring.
90-talisterna är barnbarn, barn och brorsöner till personen som är släktens överhuvud. Enligt Polisen är det numera några av hans söner som fattar besluten. De unga männen verkar av allt att döma ha växt upp i en miljö där släktens heder och maktanspråk förväntas gå före laglydighet. Det är inte osannolikt att flera av deras förebilder ägnat sig åt brottslighet. Frågan är vad samhället kan göra för att förändra sådana mönster.
Att inte behöva vara beroende av andra människor är något som i Sverige tenderar att värdesättas högt, på gott och på ont. Detta har satt sin prägel på de svenska institutionernas utformning. Den som inte längre kan klara sig helt själv på ålderns höst flyttar oftast in på ett äldreboende, medan man i många andra länder i stället blir omhändertagen av sin familj. Den som blir sjuk eller förlorar jobbet kan få bidrag, i stället för att behöva be familj och vänner om hjälp.
Möjligheter att göra sig oberoende av sin släkt i all ära, men det är inte avsaknaden av sådana som är ett problem. Problemet är normerna som följer med från klansamhällen. Vilka möjligheter man har i livet kan förändras av att landsgränser passeras, men normer förändras inte lika enkelt, vilket klanen i Göteborg tydligt illustrerar. Det bästa sättet att som samhälle gardera sig mot sådana grupperingar är genom en stark rättsstat.
