Nils Lundgren: "Västvärldens inflytande sjunker snabbt"

Idag publicerar ledarsidan den första krönikan med vår nya kolumnist, nationalekonomen Nils Lundgren, vi ställe några frågor till Lundgren om hans bakgrund och vad han tänker skriva om under det kommande året.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Vem är Nils Lundgren?

Jag är fil dr i nationalekonomi och har forskat inom internationell ekonomi vid Institute for International Economic Studies och Reading University. Tidigare har jag också arbetat på EFTA:s sekretariat i Genève samt som chefsekonom på Nordbanken/Nordea. För att motarbeta svenskt inträde i EU:s valutaunion startade jag med Lars Wohlin, Eva Nisser och några till partiet Junilistan som blev landets tredje största parti i EU-valet 2004 och satt därefter fem år i EU-parlamentet. Numera är jag oberoende skriftställare.

Vilka frågor kommer du att skriva om?

Sambanden mellan nationalstaten, globaliseringen, EU och demokratin är ett område. Ett annat är marknadsekonomin, dess styrka och svagheter som jag kommer att ställa mot den offentliga sektorns styrka och svagheter och fråga hur beroende båda är av ett civilsamhälle präglat av goda normer, ämbetsmannaetik o dyl.

ANNONS

Ett tredje är tendensen att det finns grupper som säger att de vill rädda världen, när de kanske egentligen vill bestämma hur vi andra skall leva. Och det fjärde är analyser av problemet att tjänstemän som måste anlitas som för att verkställa det som olika uppdragsgivare vill få genomfört ofta ser till sina egna intressen i stället för till uppdragsgivarnas. Detta det s k principal-agent problemet är centralt i vår tid men diskuteras sällan i Sverige.

Vilken politisk fråga kommer bli den viktigaste i år?

Vi står inför tre historiskt fundamentala förändringar: Västvärldens inflytande sjunker snabbt. Pax americana går mot sitt slut och Asien tar över, klimatfrågan leder till stora kostnader ekonomiskt och politiskt., invandringstrycket medför politiska konflikter som destabiliserar Europa. Det första och det andra utgör inga direkta kriser under 2018. Det sista kan utlösa kris i EU-projektet.

Dessutom: Italiens vacklande banksystem utgör ett hot mot eurozonen och Brexitförhandlingarna hotar hela EU. Nästa internationella finanskris kommer, men inte 2018. Vi har dessutom valår i Sverige med sänkt förtroende för politikerna, svårigheter att bilda hållbar regering, konjunkturnedgång på väg, bostadspolitiken låst och förvärrade problem med invandringen. Slutsats: EU-kris och det svenska valet blir huvudfrågorna.

ANNONS