Under tisdagenåterupptogs rättegången mot de tre nazister som står åtalade för ett antal sprängattentat i Göteborg. Det får sägas vara en tillfällighet att endast en person skadades av bomberna. Attentaten kunde mycket väl ha kostat människoliv.
Även om åklagaren inte valt att åtala för terrorbrott – vilket kan ifrågasättas – är det ingen tvekan om att detta i allmän mening rör sig om terrorism. De tre männen har kopplingar till Nordiska Motståndsrörelsen – Sveriges största nazistorganisation. NMR menar att de inte sanktionerat attentaten. Det får dock ses som rent taktiskt motiverat. Organisationen hymlar inte med sin nazism och åberopar öppet Nazityskland som ideal. Ett ideal som självfallet inte väjer för våld och terror i ett läge när det skulle anses gynna dess anhängare.
Ska Sverige tolerera en sådan organisation? Idag är den organiserade nazismen marginell. Den lyckades samla knappt sex hundra personer att demonstrera på 1 maj i Falun – efter att ha skrapat ihop anhängare från hela Norden. Men det är ändå nästan dubbelt så många som året innan.
Yttrandefriheten har en stark ställning i svensk tradition och det är en bra ordning av många skäl. Men det innebär inte nödvändigtvis att organisationsfriheten måste vara nästan gränslös. Regeringen har tillsatt en utredning som ska göra det förbjudet att vara medlem i terrororganisationer – något EU längeharkrävt. Det kan möjliggöra ett framtida förbud även av NMR.
Självfallet ska organisationsförbud tillämpas restriktivt av domstolarna om möjligheten införs. Lika självfallet lär NMR återuppstå i en ny, mer nedtonad, skepnad om organisationen förbjuds. Men ett förbud mot öppet våldsbejakande och antidemokratiska organisationer skulle ändå inte vara verkningslöst. Avståndet till våldet skulle öka.
Det kan vara svårt för många att förstå hur någon kan vilja bli nazist. Mycket av lockelsen ligger just i kompromisslösheten, den våldsamma estetiken och det öppna föraktet för dagens samhälle. Nazifetischismen lockar både anhängare, åskådare och motståndare. Det är också förklaringen till den olyckliga tendensen hos en del debattörer att blåsa upp nazismens politiska betydelse – något den bara tjänar på.
Nazismen kommer aldrigattbli någon massrörelse i Sverige. Den har faktiskt bara lyckats bli det vid ett enda tillfälle och i ett enda land – 1930-talets Tyskland – under helt unika historiska omständigheter. Däremot finns risk att rörelsen växer sig tillräckligt stark för att dess våldspotential ska bli ett problem inte bara för enskilda individer utan även för det demokratiska systemet. Här finns anledning att stämma i bäcken. Demokratin har rätt till självförsvar. NMR är inte en del av demokratin, utan dess fiende.
