Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

När den svenska gränsen passerats

För många flyktingaktivister och artister tycks omsorgen om nyanlända upphöra när den svenska gränsen har passerats eller när uppehållstillståndet har beviljats, skriver gästkolumnisten Sofie Löwenmark.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästskribenter representerar ett bredare politiskt spektrum.

För många nyanlända har den första tillvaron i Sverige blivit svår och för en del närmast outhärdlig. Från flyktingförläggningar har det kommit rapporter om mord, misshandel, våldtäkter av såväl pojkar som flickor, drogproblematik, trakasserier av kvinnor och religiös fanatism. Listan kan göras lång.

Med tanke på det mycket stora antalet asylsökanden som har levt på asylboenden de sista åren är det givetvis inte konstigt att våldsbrott och annat tyvärr sker, precis som i det övriga samhället. 

Men mycket av det vi sett ligger inte inom ramen för det som inte går att förutse eller påverka. Trots återkommande rapportering om kvinnor som inte vågade lämna sina rum på asylförläggningar på grund av trakasserier och övergrepp skedde ingenting. Att flickor och kvinnor som är i minoritet bland flyktingar inte har getts bättre skydd och trygghet är en skam. I vart tredje kvinnomord år 2016 var offret en nyanländ kvinna. Sett till hur liten den gruppen är statistiskt är det en horribel överrepresentation. 

Vi har läst om salafister som drivit HBV-hem och där de boende hazarerna varit mycket rädda för att avslöja att de är shia-muslimer. De har tvingats att be och förvägrats att lyssna på musik. Detta är ”vård” som kostar enorma belopp. Religiösa fanatiker har och också satt skräck i asylboenden där främst kristna har fått fly ännu en gång.

HBTQ-flyktingar som är extra utsatta skulle ges särskilda trygga boenden. När Attendos asylboende i Surahammar HBTQ-certifierades, satsade man på ”normkritisk färgsättning” av väggarna samt plockade ner dam- och herrskyltar till toaletterna. Boendet som numera är stängt har säkert varit bra i flera avseenden. Men trakasserier förekom trots den normkritiska inredningen. Sett till sammanhanget måste man fråga sig hur sådana naivt banala saker kan prioriteras mer än människors trygghet och säkerhet. 

Det är dessvärre inte enbart den numera morddömda Arboga-kvinnan Johanna Möller som utnyttjat sin maktposition och inlett sexuella relationer med ensamkommande på HBV-hem. Det har på senare tiden framkommit många fall där medelålderskvinnor exploaterat pojkar och unga män sexuellt. 

De som främst borde oroa sig och måna om nyanländas situation i Sverige är de som har varit tystast. För många flyktingaktivister och artister tycks omsorgen om nyanlända upphöra när den svenska gränsen har passerats eller när uppehållstillståndet har beviljats. 

Troligtvis så har dessa säkert välmenande personer oroats för att uppmärksamhet av missförhållanden kan ses som en inlagda i migrationsdebatten och därför valt tystnad. Resultatet blir att människor som sökt sin trygghet i Sverige, svikits och lämnas åt sitt öde. 

I det som kommit att kallats för ”human flyktingpolitik” har människor stuvats in i ”the shining”-liknande byggnader i skogen och larm om grava missförhållanden har inte fått tillräckligt genomslag. Människor lever år efter ankomst till Sverige i bilhallar och diverse olika nödlösningar. Den sedan länge alarmerande trångboddheten i förorterna förvärras ideligen. Grunden för en human flyktingpolitik är ett humant och fungerande mottagande. Där är vi inte idag. 

Mest läst