Det är lätt förledas tro att branden i den muslimska världen är spontana okontrollerade reaktioner på en amatörmässig film om islam. I själva verket är attackerna, som bland annat dödade den amerikanske ambassadören i Libyen, organiserade av extrema islamister. Filmen som lanserades på årsdagen av 11 septemberattackerna är säkerligen den tändande gnistan. Men det krävs inte speciellt mycket för att provocera terroristgrupper som bara väntar på ett skäl.
Eldsflammorna i Mellanöstern avslöjar det stora gapet mellan den muslimska världen och Väst i synen på yttrande- och religionsfrihet. I Väst är de båda friheterna en garant för varandra. I den muslimska världen tillhör yttrandefriheten de religiösa i en konfliktsituation. Misstänksamheten mot Väst och i synnerhet USA gör inte situationen direkt säkrare. Men den stora bryggan av muslimer i Europa och USA som bevisligen både accepterar och i eget intresse stödjer den västerländska synen på yttrandefrihet har ett stort ansvar att göra sig hörda. Det saknas inte organisationer, antingen religiösa eller profana. Vad säger de i dag?
GP 14/9 -12