Sveriges Radios Kaliber har granskat Migrationsverkets interna utvärderingar av asylutredningar. Enligt granskningen kan runt hälften av myndighetens beslut ha fattats på otillräckliga utredningar. Den rättsliga kvalitén är ofta undermålig och många beslut är svåra att begripa då saklig motivering saknas.
De granskade utvärderingarna är från förra året då Migrationsverket på ett år hade behövt fördubbla antalet beslutsärenden. P1 Kalibers retoriska fråga var om kvantitet hade fått gå före kvalitet.
Men det är intressant att veta att de interna utredningarna visade på samma problem redan år 2014. Merit Wager, tidigare Medborgarnas flyktingombudsman, har på sin blogg meritwager.nu under flera år lagt upp länkar och utdrag ur Migrationsverkets interna kvalitetsanalyser.
I en analysrapport från en enhet i Göteborg daterad den 16 juni 2014 finns hård kritik mot de egna utredningarna. Bland annat kan man läsa att frågan om flyktingskap i vissa ärenden avfärdas ”med ett par få meningar”, att utredningsunderlag som rör barn ”överlag inte är tillfredsställande” och att det i flera fal beskrivs som ”oklart hur man kommit fram till grunden för beviljad skyddsstatus.”
Det är samma problem som Kaliber finner i nio av tolv granskade enheter 2016. Utredningarna saknar djup. Intervjuerna med asylsökande genomförs utan att relevanta frågor ställs och sakförhållanden värderas inte på ett rättssäkert sätt.
I P1 Kaliber poängteras helt riktigt att den värsta konsekvensen av att Migrationsverket inte fungerar rättssäkert är att människor med skyddsbehov riskerar sändas tillbaka. Ett annat problem är förstås att personer utan skyddsbehov får stanna. Deras relation till sitt nya hemland blir från början baserad på lögner om vilka de är och var de kommer ifrån.
De flesta av dessa är förhoppningsvis fredliga migranter. Men bland dem kan också finnas individer eller grupperingar som har avsikter att skada människor här i Sverige. Krigsförbrytare och terrorister är givna exempel. Vi kan inte vara säkra på att människor som får stanna i Sverige av flyktingskäl alltid är flyktingar.
Att det blivit så här har flera orsaker. En första har med ledningen att göra. Verket har haft generaldirektörer som inte verkat i en ämbetsmannatradition, utan i stället varit öppna med att de drivits av en politisk övertygelse om hur de vill att migrationspolitiken ska se ut. Varken nuvarande rikspolischefen Dan Eliasson eller nuvarande generalsekreteraren för Svenska Röda korset Anders Danielsson gjorde till exempel någon hemlighet av att de ville se en viss typ av migrationspolitik samtidigt som de var GD.
Genom cheferna har ledningen under flera år skapat en anda där det aldrig är fel att bevilja någon uppehållstillstånd. Men Gud nåde den tjänsteman som är kantig i bemötandet. Bland de anställda ska det finnas ett talesätt – blunda och bevilja. Det är lätt att tänka att detta är bra. För då skickas varje fall ingen skyddsbehövande tillbaka. Men när man väl slutat att ta hänsyn till gällande lagar och regler är man på ett sluttande plan. En ny regering kan ju trycka på i en annan riktning. Kanske sker det nu.
Ett annat problem för verket har varit rekrytering. Precis som till exempel Försäkringskassan och Kriminalvården har Migrationsverket haft problem med att många anställda slutar. 70 procent av handläggarna ska idag ha mindre än två års anställning bakom sig. Det säger sig själv att det är otillräckligt.
Sist, men inte minst viktigt, har Migrationsverket arbetat på ett sätt som uppmanat till hafsiga utredningar. Man har haft en organisation med ”team ledare” som ska förmå sina underlydande att leverera ”pinnar”. En organisationsform som kanske passar för försäljning, men knappast för myndighetsutövning med långtgående konsekvenser för individer och samhälle.
Regeringen bör ta tag i Migrationsverket. Ett första steg borde rimligtvis vara att tillsätta chefer som har vilja och mandat att återskapa en mer klassisk myndighet. En myndighet som tjänar medborgarna och följer riksdagens lagar.
