Oeniga. Merkel och Trump företräder nu två väsensskilda sätt att se på globalt ledarskap.
Oeniga. Merkel och Trump företräder nu två väsensskilda sätt att se på globalt ledarskap.

Merkel tar över när Trump abdikerar

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Föregående veckas G7- och NATO-möten var den amerikanske presidenten Donald Trumps formella abdikation från USA:s globala ledarskap.

På Nato-mötet i Bryssel den 25 maj förklarade Trump inför övriga Nato-ledare att de inte betalar vad de kan, och borde, för sitt medlemskap i försvarsalliansen. Försvarsutgifterna och Europas kollektiva säkerhet kan inte ensamt betalas av de amerikanska skattebetalarna förklarade Trump. I detta har han rätt. Europa måste ta större ansvar för det gemensamma försvaret.

Dagen därpå talade han på G7-mötet i Taormina, Sicilien. Det tydligaste resultatet av det mötet var att USA inte ställer sig bakom en bekräftelse av Parisavtalet. I avtalet ingick överenskommelser om minskande av utsläpp, en idé som går på tvärs med Trumps ensidiga fokus på industriell tillväxt i det amerikanska rostbältet.

ANNONS

Om något ska sägas till Trumps fördel så är det att han är rak. Det går inte att missförstå vad hans ideologiska hemvist är. Trump är stadigt förankrad i en amerikansk populistisk tradition som enligt den amerikanska professorn Walter Russel Mead kan härledas till presidenten Andrew Jacksons nationalistiska politik under början av 1800-talet. Enligt Jacksons politiska doktrin ska USA inte beblanda sig i globala angelägenheter och helt avsvära sitt ansvar för andra än amerikanska medborgare.

Den andra komponenten i denna Jacksonska populism är fientligheten mot frihandel. En inställning som är ett grundskott mot den ekonomiska världsordning som berett vägen för en av mänsklighetens största välståndsökningar.

Länge fanns konsensus bland amerikanska presidenter att handel inte är ett nollsummespel. Det vill säga att alla kan vinna, visserligen i olika grad, av fri handel och multilaterala handelsavtal. Trump har en motsatt syn på handel som i stället för att vara liberal är merkantilistisk.

Denna nya doktrin betraktar handel som ett nollsummespel. I varje handelsrelation finns en vinnare och en förlorare enligt Trump. Detta perspektiv hör till 1800-talets konservativa kritik av frihandeln samt den mer sentida radikalvänsterns syn på frihandel som ett maktmedel mot fattiga.

Trumps paroll i föregående års valrörelse, ”America first”, var inga tomma ord. Det är USA som gäller först och främst, vare sig det gynnar landet eller inte. Att sätta sitt eget land främst är givetvis inget underligt agerande för ett statsöverhuvud. Men i Trumps fall är det kortsiktiga nationella intresset inte gynnsamt för USA på lång sikt. Frihandel skapar gemensamt välstånd. Amerikanskt ansvarstagande inom säkerhetspolitiken har potential att skapa kollektiv säkerhet.

ANNONS

Konsekvensen av de båda mötena borde för övriga G7-gruppen vara uppenbar. Så länge Trump är president i USA krävs ett aktivt ledarskap av Europas och Asiens starka demokratier. Ledarna för denna solidariska och internationalistiska världsordning heter Angela Merkel, Emmanuel Macron, Shinzo Abe och Justin Trudeau. Den nya rollfördelningen kom inte som någon överraskning för Merkel som efter G7-mötet konstaterade att: ”Vi européer måste verkligen ta vårt öde i egna händer”.

ANNONS