I dag avslutas seniormässan i Göteborg. Svenska mässan har under tre dagar fyllts av utställare och seminarier med inriktning på äldre medborgare. Under onsdagen hölls också en politisk debatt. Inbjudna var lokala representanter för de politiska partier som är representerade i riksdagen. Kanske lite märkligt då Centerpartiets Ingrid Lindblad fick närvara, men inte Feministisk initiativ som är med och styr staden.
Debatten gav intressanta inblickar i de äldrepolitiska skiljelinjerna i staden. Mest påläst var av naturliga skäl Daniel Bernmar (V) som ju ansvarar för äldreomsorgen i kommunen. Han fick många frågor av de andra politikerna. De flesta av dessa parerade han elegant. Inte sällan med hänvisning till Stockholm som ett nedslående exempel på Alliansens politik.
Svårare hade Bernmar att värja sig när frågorna kom från publiken. En undersköterska undrade vilka kommunalrådet valde att tala med då han visades runt på boenden. Var det månne de som cheferna pekade på? Undersköterskan menade tvärtemot Bernmar att de förhållanden som uppdagats i Uppdrag gransknings reportage från Bergsjön år 2015 inte alls var unika. Kvalitén i Göteborgs äldreomsorg brister.
När Bernmar själv fick ställa frågorna valde han den nationella politiken och sköt in sig på Maria Rydén (M) och hur Moderaterna ställer sig till skattesänkningar för pensionärerna. En fråga som föreföll träffa en öm punkt. Trycket på att utjämna skillnaderna i skatt mellan pensioner och lön är stort inför nästa val. Bernmar har också rätt i att en kvarts miljon fattigpensionärer inte är värdigt Sverige.
Socialdemokraterna hade sänt Johan Nyhus (S) som helst höll sig till sina frågor om infrastruktur och trafik. Han erkände frankt att Göteborgs stad inte har skatteunderlaget att laga alla hål i vägar och gångbanor.
Även Karin Pleijel (MP) höll sig på hemmaplan då hon valde att lyfta klimatfrågan. När Peijel annars talade om mer typiska äldrefrågor betonade hon äldres valfrihet. Man kan undra om MP under Pleijel inte borde känna sig mer hemma med Alliansen?
Sverigedemokraten Lars Hanssons debattstil är omöjlig att beskriva. Den måste upplevas på plats. I äldreomsorgsdebatten verkade han mest läsa innantill. Han hänvisade till SD:s äldrepolitiska förslag som verkar täcka de flesta önskemål.
Lars Hansson utsattes dock av en torpedering från Ann Catrine Fogelgren (L). Liberalernas äldrepolitiska talesperson önskade veta hur många motioner och interpellationer SD hade levererat under mandatperioden. Hansson menade att han inte hade det i huvudet, vilket Fogelgren härledde till att den faktiska summan var noll.
Liberalerna har under samma period agerat i fler än trettio äldrepolitiska frågor. Kanske fångade replikskiftet den spegelvända relationen mellan SD och L. Liberalerna lägger mängder av goda förslag utan att deras opinionssiffror stiger. Sverigedemokraterna behöver inte göra något konkret för att deras ska stiga.
Ett av problemen för äldre som grupp är att många bondfångare är ute efter dem. Det gäller även i politiken. För att avgöra vilka partier som bäst företräder äldres intressen kan man inte bara titta på valprogram. Inför valen kryddas partiernas löften. Bättre är att ställa frågan vad partierna har gjort under mandatperioden. Kontrollera särskilt tidigare års vallöften. Var är till exempel alla platser på äldreboenden som Socialdemokraterna brukar lova inför val?
