Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild: Ernst Henry photography
Bild: Ernst Henry photography

Lundgren: Populism kan vara demokratisk

Svenska folket är mer invandringskritiskt än det politiska etablissemanget. SD:s framgång visar att folket kan påverka politiken. S och M har numera stramat åt sin invandringspolitik. Från demokratisk synpunkt innebär det att populism faktiskt stärker demokratin, skriver ledarsidans kolumnist Nils Lundgren.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Populism är ett nyckelord i debatten. Men vad står det egentligen för? Statsvetaren Francis Fukuyama skrev 2016 att populism är en etikett som politiska eliter sätter på politik som stöds av vanliga medborgare men som dessa eliter inte tycker om. 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Så enkelt är det naturligtvis inte, men det är inte helt fel. Ta massinvandringen till Västeuropa. Denna ogillas av en stor del av medborgarna enligt alla opinionsundersökningar. Och utpräglade invandringsmotståndare vill rösta på partier som tydligt går emot invandring. Då har det i Sverige, liksom i många andra västeuropeiska länder, bara funnits så kallade populistiska partier att rösta på, i vårt fall Sverigedemokraterna. 

SD lyckades inte ens komma över en procent av rösterna i sina fyra första riksdagsval 1988-1998 och de klarade fyraprocentsspärren först 2010, då de fick 5,7 procent. I valet 2014 blev SD tredje största parti med 12, 9 procent och inför höstens riksdagsval pekar genomsnittet av opinionsmätningar på 18,3 procent. 

Opinionsmätningar har visserligen blivit alltmer opålitliga. SD kan komma över 20 procent och bli näst största parti eller stanna på ungefär förra valets nivå. Det är likafullt nu ett etablerat tredje block i svensk politik som kräver att invandringen reduceras dramatiskt, att återutvandring drivs fram och att asylsökande som fått avslag avvisas utan dröjsmål. 

De övriga sju riksdagspartierna, flertalet ledarskribenter och andra opinionsbildare har under ett årtionde diskuterat hur detta nya parti skall bekämpas. Men där är den politiska eliten på fel spår. Problemet är inte att det har dykt upp ett nytt parti. Det har ju funnits sedan slutet av åttiotalet och ingen brydde sig, så länge det bara fick någon enstaka procent av rösterna. 

Det som hänt är att allt fler medborgare har börjat rösta på SD för att kunna uttrycka sitt motstånd mot svensk invandringspolitik. I första hand är de övriga politikernas uppgift då att genom demokratisk opinionsbildning få dessa medborgare att tänka om i invandringsfrågan och komma tillbaka till de etablerade partierna. Det har de inte lyckats med. Alternativet är att makteliten går över till en mycket mer restriktiv invandringspolitik, så att väljarna kommer tillbaka av det skälet. Den operationen pågår nu.

De två största partierna, S och M, har stramat åt sin invandringspolitik mycket kraftigt. Detta kan naturligtvis ses som ett föraktligt röstfiske, men från demokratisk synpunkt innebär det ju faktiskt att populismen i denna fråga stärker demokratin. Svenska folket är långt mer invandringskritiskt än det politiska etablissemanget och tack vare Sverigedemokraternas existens kan folket påverka politiken.

De som tillhör samhällets olika eliter är benägna att se den politik de själva gillar som demokratisk och den politik de ogillar som odemokratisk. Men den obehagliga sanningen är att folkmajoriteten efter debatt och kompromisser mycket väl kan ge ja-beslut som eliterna betraktar som hårdföra, exkluderande och orättvisa. Men de är då likväl demokratiska.   

 

Mest läst