Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Bild: Ernst Henry photography

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Lundgren: Extraval är ingen katastrof

Om vi, svenska folket, finner att vi har röstat fram en riksdag som inte kan sätta ihop en regering, så får vi rösta fram en annan riksdag, skriver ledarsidans kolumnist Nils Lundgren.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

I Sverige pågår en fundamental politisk förändring som gör det svårt att bilda regering. Efterkrigstiden präglades i femtio år av höger-vänsterskalan. S dominerade till vänster med stöd av V och stod mot tre och efter hand fyra borgerliga partier. 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Från 1976 fick vi därtill ett politiskt system med maktväxling mellan höger och vänster. Uppdykarna Ny demokrati och MP störde inte nämnvärt denna höger-vänsterstruktur. SD, som 1988 ställde upp i riksdagsval för första gången, lyckades inte nå över en halv procent i sina första fyra val och låg även 2002 och 2006 långt under riksdagsspärren. Sedan gick det fort. I valen 2010, 2014 och 2018, fick de 5,7, 12,9 och 17,5 procent och flåsar nu M i hälarna som tredje största parti. Vad hände?    

En syn är att massinvandringen möttes av växande politiskt motstånd från de svenska väljarna och att SD var det enda parti som vände sig mot denna utveckling. Andra har invänt att invandringen under Balkankriget också var enorm. 1992 kom över 80 000 till Sverige men det gav inte SD någon sådan framgång. 

Tre avgörande skillnader förklarar detta. För det första ville inte svenska väljare rösta på ett okänt litet parti med nazister, skinnskallar och brottsbelastade personer i sina led. För det andra integrerades invandrarna från Balkan mycket lättare än de som sedan kom från Mellersta Östern och Nordafrika. För det tredje var invandringsvågen i början av 90-talet visserligen enorm, men den var kortvarig. Den medförde inte permanenta diasporor, utanförskapsområden, med våld mot blåljuspersonal och skjutningar. 

SD har ännu kvar obehagliga anhängare, men dagens parti framstår som demokratiskt salongsfähigt för svenska väljare. De 18 procent som röstade på SD, röstade i huvudsak för ett borgerligt, socialkonservativt svenskt samhälle och regeringsbildningen bör återspegla denna aspekt av valutslaget. Det betyder inte att det måste sitta SD-företrädare i regeringen eller att SD måste få ett betydande inflytande över de politiska besluten under mandatperioden. De ändringar som framför allt S, M och KD har gjort i sin invandringspolitik innebär ju att de som röstat på SD fått sina synpunkter på den frågan beaktade. 

Men vilka slutsatser för regeringsbildningen följer då av en sådan analys?  Jo, eftersom nästan 60 procent av svenska folket har röstat för borgerlig regering, är det orimligt att vi skulle få en center-vänsterregering. Om inga alternativ finns för C och L, bör därför extraval genomföras. Detta framställs allmänt som orimligt. Det tycker inte jag. Om vi, svenska folket, finner att vi har röstat fram en riksdag som inte kan sätta ihop en regering, så får vi rösta fram en annan riksdag. 

Många hävdar att det blir ungefär samma resultat igen. Det tror jag inte alls. Medborgarna kommer att tänka efter och söka andra lösningar. Den politiska eliten måste inse att den inte bara kan kräva folkets förtroende utan också själv måste visa förtroende för folket och dess förmåga att i val uttrycka folkviljan. Det kallas demokrati.