Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Ljunggren: På nätet måste du tillhöra en flock

Om du deltar i diskussioner på nätet är risken stor att du angrips. Vi får själva se om vårt hus och det gäller det att välja en lämplig skyddskår. Kolumnist Stig-Björn Ljunggren skriver om vikten av digital grannsamverkan i sin första krönika för ledarsidan.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästskribenter representerar ett bredare politiskt spektrum.

Som ung brukade jag ibland åka på dans i Ockelbo. Men vi som kom från grannby riskerade att hamna i problem om vi inte hade en flock kompisar med oss. Således åkte vi i gäng, helst minst två bilar.
Denna typ av skyddstänkande uppkommer spontant i alla ruffiga miljöer – och kan så småningom utvecklas till mer välorganiserade försvarsmekanismer. Exempelvis försäkringsbolag, politiska partier och fackföreningar.
Arbetarrörelsen kan faktiskt ses som en sammanslutning av skyddskårer som gjordes nödvändiga i språnget från jordbruks- till industrisamhälle när gamla nätverk luckrades upp.  

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Därför är det inte konstigt om vi nu – när vi kliver in i den digitala eran – ser hur nya skyddskårer formeras. Den som vill agera på sociala medier gör klokt i att ha uppbackning. För på nätet är det naturliga tillståndet ett allas krig mot alla. De hårda orden och dreven, näthatet och förföljelserna, är inte enbart en konsekvens att människor saknar hyfs och erbjuds utlopp för aggressioner via anonyma konton. Det handlar också om att de digitala skyddskårerna försöker pinka in sina revir och visa att de behövs.

De som inte är med oss, är emot oss. Misshagliga personer kölhalas, får smörj i kommentatorsfälten och förföljs med upprop och bojkotter som försöka underminera deras tillvaro. Det görs tydligt att den som inte tillhör en stam kan hängas ut till korparna, ensam och övergiven.

Den som vill delta på sociala medier bör se till att ansluta sig till ett nätverk av likasinnade – som inte bara backar upp genom att ge en tumme upp och bidra med delningar, utan även komma till undsättning om en fientlig flock anfaller. Det handlar inte (ännu) om att betala beskyddarpeng till någon. Utan snarare ett slags ömsesidigt kontrakt: Om jag blir attackerad hjälper ni mig, om någon av er attackeras så ställer jag upp!

Det är inte ens säkert att vi gör detta medvetet. Snarare följer vi en evolutionärt framvuxen känsla av solidaritet. Och solidaritet har alltid kopplats till fruktan för De Andra. Varje utbrott av näthat tydliggör vad det handlar om. Om du ställer dig utanför någon stam - för att frilansa i diskussionen - är risken mycket stor att du står helt ensam om det hettar till.

En lösning är förstås att skriva sådant som inte är så profilerat – och därmed inte märkas. Men för den som vill får genomslag rekommenderas att skaffa nätkompisar. Således finns ingen anledning att tro att näthatet enbart kommer av att folk slarvat med medicineringen, är utsända av Putin för att undergräva västerlandet, att det är en konsekvens av avkristningen, friskolorna eller överkonsumtion av sportdryck. Näthatet är en konsekvens av en ny samhällsformation, ett resultat av digitaliseringen.

Vi får därför vänja oss vid nätbaserade lynchningar och att traditionella juridiska och mediala mekanismerna mals ner eller helt enkelt upphör att fungera. Därifrån har vi ingen hjälp att vänta. Vi får själva se om vårt hus. En slags digital grannsamverkan. Så nu gäller det att välja en lämplig skyddskår. Snart kommer det nämligen några och knackar på din dörr.

 

Mest läst