Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Bild: Ernst Henry photography

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Kyeyune: Sverige förändras i grunden

    Vad tror ni händer med stabiliteten och förutsägbarheten i vårt politiska system, den dagen stora arga folkmassor börjar tycka att de på toppen inte längre gör ”sitt” enklaste, mest grundläggande jobb, skriver kolumnisten Malcom Kyeyune

    GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

    Många har beskrivit valet 2018 som ett tråkigt val. Ingenting hände, ingen vann på riktigt, ingen förlorade på riktigt, saker och ting fortsatte (nästan) som vanligt. Men detta är en illusion. Stora saker är på gång.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    De tektoniska plattorna i rörelse ligger bara djupare än de krystade försöken till regeringsbildning; det är inom kommuner och landsting som saker verkligen håller på att hända. I Skåne har SD blivit största parti i hela elva kommuner, och på många andra ställen växer man så det knakar.

    SD:s kommunala framgångar bleknar dock i jämförelse med en mycket mindre lokal nyhet. I Norrbotten lyckades sjukvårdspartiet bli större än Socialdemokraterna i regionvalet, och i Kiruna fick partiet snäpp på 70 (!) procent mot socialdemokratins 10 procent. Intressant, säger du kanske, men vem bryr sig om vad som händer i något landsting uppe i norr? Men även politiska jordbävningar kan föregås av förskalv.

    Fun fact: I det gamla Frankrike var en av de pelare monarkin vilade på en allmän accepterad sanning: det var kungens jobb att se till att det fanns bröd. I tider av missväxt och svält var det upp till kronan att sluta jiddra och börja trolla: det spelade ingen roll vad det kostade, det spelade ingen roll vad ekonomerna sa. 

    Fanns det inte bröd hade kungen inte gjort sitt jobb, punkt slut, och kravallerna kom som ett brev på posten. De franska bönderna var inte politiska. De satt inte och diskuterad om monarki var bättre än en republik. De brydde sig om bröd. Och de blev riktigt arga - och riktigt politiska – när brödet inte kom.

    Under lång tid har man i norra Sverige dragit in på välfärden, och framförallt på sjukvården. Men mycket pekar på att socialdemokratin befinner sig i samma politiska rävsax som stackars Ludvig XVI: man kan faktiskt inte sluta göra ”sitt” jobb bara sådär. Så fort man försöker börjar hela situationen koka över.

    Jag har hört högt uppsatta socialdemokrater prata om hur irrationellt och dyrt det är med alla dessa vårdcentraler mitt uppe i Tjotahejti. Måhända. Få invånare uppe i Norrbotten verkar dock bry sig. Få franska bönder brydde sig nämnvärt om hur ekonomiskt irrationellt det var med priskontroller på bröd. ”Fixa det ni ska fixa!”, är attityden, för annars... annars ska ni allt få se, era jävlar.

    Nyligen skrevs svensk BNP ned, både retroaktivt och framöver. Den svenska ekonomin var inte alls lika stark som vi trodde. SKL har dessutom länge varnat för enorma underskott hos våra kommuner inom en snar framtid. Vet ni vad detta betyder? Snart väntar enorma nedskärningar inom välfärden. Regeringsinnehavet spelar ingen roll. En stor del av dessa nedskärningar kommer ändå administreras av (S).

    Ludvig levererade bröd. Löfven levererar välfärd. Vad tror ni händer med stabiliteten och förutsägbarheten i vårt politiska system, den dagen stora arga folkmassor börjar tycka att de på toppen inte längre gör ”sitt” enklaste, mest grundläggande jobb, inte bara i Norrbotten, utan i hela landet? Häng med ett par år till, säger jag. Låt oss upptäcka svaret tillsammans.