Kyeyune: Alla handlingar får konsekvenser

Man kan vara "för" eller "emot" invandring, men ingen av oss kan leva i en värld där vi är fria från konsekvenserna av vårt eget agerande, skriver gästkolumnisten Malcom Kyeyune.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

ANNONS
|

Av olika anledningar så har jag i dagarna haft anledning att på nytt läsa John Kenneth Galbraiths "A Short History of Financial Euphoria". Boken lyckas med att vara både rolig och deprimerande på en och samma gång. Galbraith beskriver en rad finansiella bubblor - från 1600-talets tulpanmani och framåt. Det slående i denna beskrivning är hur lite som faktiskt har ändrats på 400 år. Samma teman, samma mönster av mänskligt beteende går ständigt igen i alla de kriser Galbraith beskriver med en förutsägbarhet som till slut blir ganska nedslående.

I varje finanskris möter vi en situation som i princip vem som helst som är någorlunda normalt funtad hade kunnat förutspå. Tulpanlökar kan inte öka i värde hur länge som helst: aktiemarknaden kan inte stiga för evigt. Fakta har dock mycket lite att tillföra: viljan att tro att det ändå är annorlunda den här gången utövar ett starkt tryck på de involverade människorna. Ju mer de investerar, desto hårdare blir trycket.

ANNONS

Dessvärre finns det en del paralleller att dra gällande vår situation. Det verkar som om ett nytt narrativ håller på att födas: ett narrativ där de goda krafterna pressas tillbaka likt alverna i Sagan om Ringen, där främlingsfientliga troll myglar sig in både den offentliga debatten och in i människors huvuden. Men var inte detta också en utveckling som vem som helst hade kunnat förutspå, givet Sveriges praktiska förutsättningar?

Kommer någon ihåg välgörenhetsgalan "Hela Sverige skramlar"? Med kort varsel samlade Sveriges artistelit ihop hela 40 miljoner kronor till människor på flykt vid en gala som gick av stapeln i Globen. 40 miljoner kronor är inte någon struntsumma, men det är samtidigt en summa som knappt räcker för att täcka kostnaden för fem timmar (!) av Migrationsverkets verksamhet under helåret 2016. Samtidigt som vi uppehöll oss med att samla ihop filtar så fortsatte verkligheten sin gilla gång. Drygt 70 miljarder kronor senare så är det inte konstigt att detta börjar påverka politiken, i takt med att folk börjar känna av vad den sortens kostnader verkligen innebär.

Var verkligen de "godas" plan att tuta och köra och hoppas på det bästa? Jag letar efter tecken, men jag kan verkligen inte se ett nästa steg eller en plan B någonstans i dag. Bara en sorts blind, uppgiven förskräckelse över vart Sverige verkar vara på väg. Problemet är att varken förskräckelse eller offentliga uppvisningar drypande av avsky riktade mot mörkerkrafter har förmågan att ändra ett dyft av nuvarande situation.

ANNONS

En finansiell bubbla inträffar aldrig för att människor bara är "dumma". Den kräver att kloka människor väljer eller pressas att stänga av sina egna hjärnor. Sensommaren år 2015 var en sådan tid. Vi har knappt ens sett början av de konsekvenser, i form av sparbeting och "rationaliseringar", som svenskar kommer behöva vänja sig vid framöver. Man kan tycka att detta är bra eller dåligt, man kan vara "för" eller "emot" invandring, men ingen av oss kan leva i en värld där vi är fria från konsekvenserna av vårt eget agerande. Ty vind så vi, och storm skola vi skörda.

ANNONS