Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild: privat respektive TT. 
Bild: privat respektive TT. 

Kopp Kallner: Skrämselpropagandan om p-piller måste bemötas

I mitt arbete som gynekolog ser jag att kvinnor inte vågar äta p-piller. Sverige behöver en kunskapsbaserad, inte skrämselbaserad, preventivmedelsanvändning, skriver gästskribent Helena Kopp Kallner som är överläkare i gynekologi vid Danderyds Sjukhus.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästskribenter representerar ett bredare politiskt spektrum.

Larmrapporter om p-piller som ger depression, ökad risk för självmord och bröstcancer har den senaste tiden publicerats i ansedda dagstidningar och fått stort utrymme och spridning. I mitt arbete som gynekolog ser jag att kvinnor skräms att sluta med hormoner trots att de mår bra av sitt preventivmedel och kanske även behöver hormoner för att behandla sjukdom och lidande. 

Vi ser också att just rädsla för att kanske få biverkningar är en kraftigt ökande orsak att avstå från hormonella preventivmedel. I en studie där kvinnor lottades till p-piller eller sockerpiller upplevde 17 procent av kvinnorna att de mådde sämre av verkningslösa sockerpiller. Vad säger detta oss? Skrämselpropagandan gör att kvinnor idag förväntar sig att må dåligt av p-piller.

Anti-hormonlobbyn driver en närmast konspirationsteoretisk kampanj om brist på forskning om negativa effekter. Men detta är mycket långt från verkligheten. Få läkemedel är så beforskade som hormonella preventivmedel. Hur kan då debatten ha hamnat så snett? Att tolka vetenskap är inte lätt. Flera studier har till exempel nyligen visat på att det rent statistiskt, utifrån den information som finns i register, existerar ett samband mellan hormonella preventivmedel och självmord och depression. Betyder det att hormonella preventivmedel orsakar detta? 

Är det verkligen troligt att unga, friska och sprudlande lyckliga kvinnor kommer till oss och får p-piller och sedan mår så dåligt på grund av pillren att de begår självmord? Eller är det troligare att de kommer och söker hjälp för både p-piller och psykisk ohälsa på ungdomsmottagningen och att man via kurator eller psykiatrin försöker hjälpa till men tyvärr inte lyckas?  

Vad vet vi? Tidigare studier har visat att cirka 12 procent av kvinnor mår bättre av p-piller, ungefär 16 procent mår sämre och resten känner ingen skillnad. I den senaste lottade studien var det färre än förväntat som mådde dåligt men alltså uppskattningsvis 17 procent som mådde dåligt på sockerpiller. Vi måste bli bättre på att fånga upp kvinnor som riskerar att må dåligt. Vi vet att kvinnor med svår PMS antingen kan bli friska eller må mycket dåligt på p-piller. Vi vet också att kvinnor med ångest och tidigare depression har en större risk att må dåligt. Hormonella preventivmedel är inte för alla.

Ska man då avstå hormonella preventivmedel på grund av risker? Vad är alternativen?  Ett ”naturligt liv” är inte särskilt bra för fertila kvinnor. Utan någon preventivmetod blir kvinnan gravid omkring 12-15 gånger i sitt liv och med mindre effektiva metoder uppskattningsvis 4-6 gånger. De flesta vill ha färre barn än så.

Historiskt har hormonella preventivmedel varit en fullkomlig revolution som möjliggjort sex utan risk för graviditet. Graviditeter bör vara både planerade och önskade. Låt oss inte heller glömma att det finns allvarliga risker med graviditet. Några exempel är utomkvedshavandeskap, tumörer och blodpropp. 

Vi borde i högre grad tala om de positiva hälsoeffekterna av de hormonella preventivmedlen såsom minskad risk för graviditet, minskad mens och mensvärk samt en kraftigt reducerad risk att uppleva symptom från sjukdomen endometrios som ger bland annat mycket kraftiga menssmärtor. Man får även en halverad risk för cancer i äggstockar, mer än halverad risk för cancer i livmoder och även en kraftigt minskad risk för cancer i tjocktarm.

Debatten måste vara nyanserad. Att skrämma kvinnor med riskökningar som inte sätts i proportion till riskminskningar för andra sjukdomar och tillstånd är varken seriöst eller till gagn för kvinnor. Vad som gynnar kvinnor är en bra preventivmedelsrådgivning som måste få ta tid och plats, där det finns utrymme för diskussion och samtal men som tyvärr är en bristvara på pressade barnmorskemottagningar. En ökad och kvalitetssäkrad sexualundervisning i skolorna måste också prioriteras i Sverige om vi vill ha en kunskapsbaserad, och inte skrämselbaserad, preventivmedelsanvändning.

 

Mest läst