Fula knep, karaktärsmord och extern påverkan. Valkampanjer är ofta smutsiga tillställningar präglade av tvära kast i form av plötsliga avslöjanden och skandaler. Till valkampanjerna har numera också en ny aktör anslutit sig – Ryssland.
I en rapport från amerikanska ICA (Intelligence community assesment) konstateras att det inte råder någon tvekan om att den ryska regeringen aktivt, med hjälp av nätattacker, sökte underminera Hillary Clintons kandidatur.
Bland metoderna fanns både läckta dokument, betalda internettroll och intrång hos valmyndigheten. Att attackerna ägt rum är oomtvistat. Rysk säkerhetstjänst har givetvis konsekvent förnekat inblandning.
Men det finns motmedel.
Under det franska presidentvalets sista dagar gick ryktet om en gigantisk läcka från Macronkampanjen. E-mail och dokument i mängder spreds via forumet 4chan. Fem procent av alla twitterkonton som skrev om läckan stod för 40 procent av inläggen, vilket innebar att det handlade om en koordinerad insats.
Syftet var uppenbart: att misskreditera Macron och gynna Le Pen, som vill att Frankrike ska lämna EU och Nato samt närma sig Ryssland.
Europeisk stabilitet stod på spel och nätattackerna var ett billigt sätt att skapa enorm påverkan. Men Macronkampanjen var förberedd på detta.
I en intervju förklarade Mounir Mahjoubi, chefen för Macrons digitala team, hur de aktivt arbetat för att lära medarbetare att inte falla för enkla hackingförsök (Daily Beast 26/4).
Men i stället för att bara skydda sig gick Mahjoubis grupp på offensiven. De spred aktivt falska lösenord, rent nonsens och massiva mängder material som av ryssarna inte kunde åtskiljas från relevant data. Resultaten av de ryska attackerna blev noll och intet.
För alla demokratier som riskerar att utsättas för ryska nätattacker finns därför mycket att lära av Macronskampanjens motanfall. Alternativet är att Vladimir Putin blir en del av inredningen i den västerländska demokratin.
