Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Kommunalråd Ulf Kamne (MP) Foto: privat

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Kamne: "Det finns en plats för kött fortfarande, jag förordar inte att man helt ska sluta"

    I ledarsidans intervjuserie med gruppledarna i Göteborgspolitiken har turen kommit till Ulf Kamne, som är miljöpartist och Kommunalråd. Kamne berättar för ledarskribent Adam Cwejman om sin syn på stadens utmaningar.

    Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

    Hur tror du att Miljöpartiets påverkats av att styra, lokalt? Det har ju varit tungt i de nationella mätningarna, stort medlemstapp och en rad inre slitningar.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    - Jag tror att det varit betydligt tuffare på riksnivån än lokalt i Göteborg. Vi har varit med och styrt länge – men först senaste mandatperioden har vi haft presidieposter och suttit i de tekniska nämnderna. Men på det följer också en jobbig hantering av vissa frågor. Jag tänker på de temporära bostäderna. Men det är inte nödvändigtvis negativt för Miljöpartiet. Även om det funnits starka röster som varit emot etableringen av dessa flyktingförläggningar. Vi kunde exempelvis inte rädda Gobigas. Vi har inte fullmäktigemajoritet för det. Och jag upplever inte att det har varit någon svekdebatt på grund av det. Däremot finns en kritik för att det drevs.

    Men projektet var oerhört kritiserat. Det finns väl skäl att vara självkritisk?

    - Alla partier förutom Sverigedemokraterna var för. Alla kalkyler pekade på att det skulle funka. Det baserade man på bränslepriset då. Det var en helt rimlig prioritering att göra.

    Förutsatt att priset skulle stå sig?

    - Det var en rimlig bedömning att göra. Det är klart att man kan ändra sig. Men jag tycker att vi har ett ansvar att bidra, och vi, i Göteborg, med Göteborgs Energi, som ju är Sveriges fjärde största energibolag, och det största kommunala energibolaget – det är klart att vi har resurser att utveckla teknik och marknader. Det är klart att det fanns massvis med tekniska utmaningar. Jag tycker absolut att man hade kunnat driva projektet vidare. Vi hade EU-stöd, hade vi inte haft det hade fullmäktige tvingat fram en mycket snabbare avveckling och så hade det kostat mer. Nu har det ändå skett en utfasning, det går att skala upp igen. Nu har inte försäljningen funkat. Men nu har regeringen aviserat ett produktionsstöd för biogas.

    Men ska det verkligen behövas ett produktionsstöd och subventioner för att få ett dylikt projekt på fötter?

    - Om vi i Sverige ska vara allvarliga med att bli fossilfria, så måste vi jobba med att skapa förändringar och många fossilbränslen är ju också subventionerat på en massa olika sätt. Vi ser att bränslepriset går upp, så det kan bli aktuellt att starta upp Gobigas igen. Själva tekniken har fått oerhört mycket beröm i forskarvärlden.

    Du har tidigare jobbat med mat. På kommunal nivå pågår en del diskussioner om att minska köttintaget på skolor och i andra offentliga verksamheter, hur långt bör man gå? Skulle man man kunna tänka sig att alla kommunala inrättningar slutar servera kött?

    - Det kan man tänka sig. Men jag tycker inte att man bör göra det nu. Men kanske på sikt. Vi har tagit initiativet att kött ska vara ekologiskt. Det är ett bra sätt att hantera situationen. En upphandling som gjordes förra mandatperioden. Vi har sett till att det är många lokala leverantörer. Det är som att handla privat – något inom oss säger åt oss att handla rätt. Man skulle ju aldrig köpa en vara som är producerad av barnarbetare. Vi gör redan avvägningar.

    Men man ska inte redan nu ta nästa steg?

    - Vi har ju redan vegetariska dagar i skolan. Och vi har redan minskat mängden kött. Men vi ska inte detaljstyra sådant. Det finns en plats för kött fortfarande, jag förordar inte att man helt ska sluta.

    Miljöpartiet har ju hoppat av diskussionerna kring arenafrågan, där Socialdemokraterna och Alliansen tycks vara ense. Det är ju en enormt viktig fråga för Göteborg. På vilket sätt är de fel ute?

    - De har börjat i fel ände och sagt: Vi ska ha en arena. Och om man börjar så då måste man börja med resursfrågan och vart den ska stå. I stället har man sagt: Vi ska ha en arena och den ska vi placera i evenemangsområdet, utan att ifrågasätta om det är bra att göra det där. Utan att ställa sig frågan om det är bra att ställa den där. Prisbilden är inte klar, eller finansieringen. Det finns en bild av att näringslivet nog betalar detta. Men de vill nog ha något tillbaka. Och då får de mark, men då ska vi ha betalt, men när får vi de pengarna? Dessutom har vi inte hoppat av, men sättet vi ville att man skulle närma sig detta fick inte gehör. 

    Ett intryck av stadsbyggnadspolitiken i Göteborg är att man numera använder de ”rätta” uttrycken, tät, levande och en grön stad. Men ändå när man tar sig igenom Göteborg ser man en upphuggen, död och gles stad.

    - Tittar man på Byggnadsnämnden så fattar man bra beslut och har en stor insikt i de här frågorna. Men samma insikt saknas i Trafiknämnden där man snarare främst tänker på trafikflöden. Där ser man inte helheten. Där har vi haft en del konflikter. En krass och banal observation är att det handlar om vilka personer som söker sig till nämnderna och att det kanske handlar mindre om ideologi och mer om person. Både Socialdemokraterna och Liberalerna, är mitt intryck, har rätt olika hållning i Byggnadsnämnden och Trafiknämnden. Och vi har en väldigt spretig hållning eftersom vår kandidat hoppade av…

    Men det kan väl inte enbart handla om detta?

    - Det som står i staden det står. Men om man tittar på nya projekt, när man ska göra om Korsvägen, det händer ju inte mycket på en gång. Man tänker på ett nytt sätt och det vågar jag hävda är något vi ställt om under mandatperioden. Där vi inte godkänt alltför spretiga och glesa planer utan skickat tillbaka och efterlyst lokaler i bottenplan. Det finns däremot ett starkt tryck på att bibehålla billtillgängligheten. Trafikverket ställer krav och det händer att det blir överklaganden när vi bygger. Finns planer i Mölndal och Frölunda som överklagas för att de ser hinder för tillgängligheten till motorlederna. Det enda som gör dem nöjda är att bygga mer för mer bilkapacitet.

    Vi har i mätningarna närmare 20 procent göteborgare som kan tänka sig rösta på antingen Vägvalet eller Demokraterna. Vad är din analys av detta?

    - Många är emot Västlänken. De är rädda för förändringar, de är rädda för vad som händer med deras hus och vardag. Byggåren är dåliga anser vissa. Och de som oroar sig för träden som även är borta efter byggstart. Det blandas ihop med ett generellt missnöje. Den här resan fram till västsvenska paketet var i stor utsträckning en instängd diskussion, inte så offentlig. Det motiverades inte varför Jan Hallberg (M) gjorde en kompromiss med Göran Johansson (S) om detta.

    Ett argument som hörs är att Västlänken ligger i linje med en föråldrad regionaliseringsfilosofi, att gynna pendlarna som tar sig in och ut snabbt ur Göteborg, vad tror du om det?

    - Så kan man tänka, och det håller jag delvis med om. Men förändringen att folk vill resa längre och längre, kan man inte hämma. Och de som vill bo långt ut i en villa, de kör sedan in till stan i bil, för att arbeta. Om vi inte bygger Västlänken, så kommer villaområdena växa och folk kommer köra bil. Vad vi kan göra är att bygga starka stationssamhällen. Där människor faktiskt kan åka fram och tillbaka med pendeltåg.

    Snart är mandatperioden slut. Utifrån sett får man intrycket att ju längre det lidit, ju jobbigare har det blivit att samarbeta inom det rödgröna samarbetet i Göteborg.

    - Socialdemokraterna har ju bytt ledning, inriktning och attityd. Förra mandatperioden byggde Hulthén (S), Andreasson (MP) och Pilhem (VP) upp en ganska ambitiös samarbetsmodell i stället för att vi satt i varsitt hörn. Vi fortsatte på den men vi har inte kunnat upprätthålla den på slutet.

    På grund av?

    - Min uppfattning är att Socialdemokraterna har prioriterat sitt parti. Och det kan jag förstå, de har fått göra sig själva mer synliga. Då har vi hamnat i konflikter som de kanske inte förutsett, men kanske inte heller förhindrat. Sedan är det mer slitigt att styra i minoritet än vad jag tänkte mig – när man först kompromissar jättemycket och sedan blir nedröstad.

    Skulle du kunna tänka dig en annan styrande konstellation?

    - Det är ju naturligtvis en helt öppen fråga – i synnerhet detta år. Vi har en tydlig ingång att, för det första, ett samarbete, som trots att det har varit slitigt, fungerat bra under många år. Vi ligger ganska nära med Socialdemokraterna när det kommer till fördelningspolitik och arbetsmarknad. Och vi har kunnat få med oss dem på våra kärnfrågor. Det är startpunkten på något sätt.