Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Jämställdhet handlar inte om att kvinnor är offer

Visst ska vi uppmärksamma riktiga offer, men när ett stort antal kvinnor väljer att anta en offerroll i sin strävan efter jämställdhet över saker som inte är annat än klumpiga raggningsförsök devalverar man riktiga övergrepp, skriver gästkolumnisten David Eberhard.

Uppropet #metoo har naturligtvis varit mycket lovvärt eftersom det satte fokus på hur ofta kvinnor blir sexuellt trakasserade av män i maktpositioner. Många vidriga historier har spridits och kan uppropet uppnå förändring är det fantastiskt. 

Jag vill ändå med lite perspektiv varna för några problem med denna form av upprop. För det första får det inte ersätta ett rättegångsförfarande. I ett civiliserat land är du oskyldig tills du är bevisat skyldig. De delar av uppropet som handlar om trakasserier eller och grova kränkningar är trots det viktigt eftersom det sätter fingret på ett stort samhällsproblem som är svårt att komma åt på annat sätt.

Problem nummer två är dock att det mycket snabbt delades historier som inte ens i den mest ömfotades vokabulär skulle kunna sortera under kategorin kränkningar. Margot Wallström vittnade om att någon gubbe tagit henne på låret under en middag. En handling som min 19-åriga dotter skulle ha hanterat utan några som helst besvär och till gubbens offentliga förnedring. Man kan fråga sig hur en makthavande kvinna kan vara så tafatt att hon i situationen ser sig som ett offer som måste dela denna händelse istället för att ge igen. Det är många av vittnesmålen under uppropet som handlar om likartade klumpiga förseelser av män som uppenbarligen inte lärt sig hur man ska föra sig för att få någon intresserad. Allt ifrån misslyckade flirter till situationer där mannen inte fattat att kvinnan är ointresserad och därmed försökt göra framstötar som inte fallit i god jord.  

Och där kommer vi till nästa problem som jag ser med #metoo-uppropet. Visst ska vi uppmärksamma riktiga offer, men när ett stort antal kvinnor väljer att anta en offerroll i sin strävan efter jämställdhet över saker som inte är annat än klumpiga raggningsförsök devalverar man riktiga övergrepp. Den första generationen feminister strävade efter jämställdhet genom att vara starka och visa att kvinnor inte på något sätt behövde vara underordnade männen. En mycket framgångsrik strategi. Vi lever i dag i världens kanske mest jämställda land och de länder i västvärlden där den tidiga feminismen haft inflytande är alla så jämställda att det i vissa avseenden nästan håller på att kantra över till kvinnornas fördel. En utveckling man kan se i antalet sökande till universiteten, genomsnittsbetygen i skolan och även i allt fler avancerade yrken. Därmed inte sagt att det inte finns orättvisor kvar, men att visa sina förmågor och sin styrka är en framgångsrik väg till jämställdhet. 

Tyvärr har dagens radikalfeminister valt en helt annan fortsättning på den framgångsresan. Följaktligen framställs kvinnor i den kontexten närmast standardmässigt som offer för elaka män. Men senast jag kollade så var ett tecken på att man är vuxen att man faktiskt kan ta vara på sig själv. En vuxen människa kan avstyra klumpigheter som inte handlar om riktiga övergrepp. 

Jämställdhet handlar inte om att kvinnor är offer eller att män är förövare. Inget av de attributen stämmer. Den övervägande majoriteten av alla män anser att de beteenden som många kvinnor vittnar om i #metoo är förkastligt och skulle aldrig själva göra så. Det finns ingen mansnorm som godkänner sexuella trakasserier, men #metoo behövs ändå för att komma åt den minoritet av män som beter sig som svin. Låt det stanna vid det.

Mest läst