Nyligen firade svensk demokrati 100 år. När kvinnor tillsammans kämpade för en rösträtt, som vi idag tar för given är det på sin plats att vi blickar framåt.
Jag är en del av kvinnokampen. Jag brinner för att förbättra situationen för kvinnor när det kommer till löneskillnader, uppenbara strukturskillnader och hur kvinnor ibland behandlar andra kvinnor. Vi ska hjälpa varandra, inte stjälpa. I januari i år invigdes Jämställdhetsmyndigheten i Göteborg. Men verksamheten blev kortlivad, efter att Moderaternas och Kristdemokraternas budget röstades igenom i riksdagen. Nu läggs den alltså ner. Bra.
Jag tror inte att jämställdhetsarbetet kan ligga under ett enda myndighetsansvar. Jag anser att alla myndigheter skall ta sin del av ansvaret för att förbättra situationen. Eftersom regeringen styr riket och därmed myndigheterna tycker jag att det borde ingå i varje regleringsbrev att jämställdhet och jämlikhet är en prioriterad fråga. Borde inte en feministisk regering redan ha infört det?
Att en riksdagsledamot beskriver den planerade nedläggningen av Jämställdhetsmyndigheten som ”en katastrof för jämställdhetsarbetet i hela landet”, är nästintill skrattretande. Om våra folkvalda tror att vårt allt gemensamma jämställdhetsarbete försvinner vid en myndighetsnedläggning är vi illa ute. När tidningen ETC skriver att detta är en av punkterna som väckt ramaskri väcks snarare tankar till vad de anser bör vara statlig opinionsbildning eller inte.
Och när Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, skrev på DN debatt att ”Myndigheten behövs enligt utredningen främst för att driva på regeringen i detta arbete, inte så mycket för att utföra en av riksdag och regering utformad politik.” – ja, då har en feministisk regering väldigt stora problem. Behöver man en myndighet för att påminna vår regering om att det är viktigt med feminism, jämställdhet och jämlikhet. Absurt.
Uppenbarligen har inte den regering som drev igenom starten för myndigheten något problem med detta, men när den läggs ned lyfts ord som ramaskri. Hade en annan regering startat en ideologiskt motiverad myndighet, typ. ”Skattesänkarmyndigheten” hade det verkligen blivit ett ramaskri.
Jag är en stolt del av det globala systerskapet. Börja jämställdhetskampen hos dig själv, lev som du lär och kvinna – hjälp dina medsystrar – bara med den typ av handling hade vi kommit långt. Det behöver vi ingen myndighet för att varken möjliggöra eller kontrollera.
