Göteborg är en av Sveriges mest segregerade städer. Trots två decennier av S-styre har polletten inte trillat ner för de lokala socialdemokraterna. Och kommunstyrelsens nya ordförande Ann-Sofie Hermansson (S) uppvisade inte någon ny insikt ifråga om stadens problem i Ekots lördagsintervju (9/4).
Hermanssons insats i Ekot kan sammanfattas ungefär så här: Vi har tagit tag i det nu. Problemet med det sociala och ekonomiska utanförskapet, alltså. Jobben är det centrala. Arbetslösheten har gått ner. Mycket är på gång i Göteborg nu.
Och visst är det mycket på gång i Göteborg. Sex av de femton mest utsatta områdena i Sverige finns enligt Polisen i Göteborg. Det handlar om bostadsområden där kriminella gäng tagit över gatan, där religiös extremism frodas och där myndigheternas arbete är kraftigt eftersatt. De som får betala priset är helt vanliga medborgare som hamnat mitt i problemsmeten.
Trots att läget står klart för många kunde Ann-Sofie Hermansson inte komma med ett enda konkret förslag som skulle leda till förändring.
Eller jo, hon förtydligade flera gånger att det inte räcker med ”korta puckar” utan att det behövs långsiktiga åtgärder. Hermansson beklagade sig över kvartalspolitiken som så ofta vägleder beslutsfattarna. Som exempel på en långsiktig insats nämnde hon, med viss försiktighet, en jämlikhetsutredning.
Det är lätt att raljera över ett sådant förslag. En jämlikhetsutredning kommer ju inte att bryta utanförskapet i Göteborg. Det kommer inte att stoppa gängvåldet. Det kommer inte att mota bort den religiösa extremismen. Det kommer inte att bidra till fler jobb och bostäder.
Göteborg har redan varit föremål för åtskilliga studier, undersökningar och artiklar.
Segregationen har beskrivits till en sådan grad att få skulle kunna hävda att de inte har koll på utvecklingen i staden. Vad skulle en jämlikhetsutredning presentera som redan inte sagts? Att det bör satsas på skolor i utsatta områden? Att det behövs fler vägar till jobb? Det är självklarheter.
I detta läge är det därför inte acceptabelt att kommunens främsta makthavare saknar konkreta förslag på åtgärder för att vända den negativa trenden. I dagarna inleder Moderaterna i Göteborg en trygghetskampanj för att lyfta fram sina förslag för att motverka den lokala kriminaliteten. De vill bland annat se mer kameraövervakning på offentliga platser.
Det är givetvis ingen lösning på segregationen som breder ut sig i Göteborg. Men det är i alla fall en konkret åtgärd för en stad i behov av förstärkt trygghet. Socialdemokraterna bör snarast inleda en liknande kampanj. För det framstår allt mer som att de inte har en susning om vad de vill göra, varken på kort eller lång sikt.
