Somalia. De flesta tänker på flyktingströmmar och våld. För en månad sedan skedde den värsta terrorattacken i landets historia i form av ett massivt bombdåd i huvudstaden Mogadishu. 276 människor dödades. Myndigheterna lägger återigen skulden på islamistgruppen al-Shabab. Trots eländet kommer historia ändå att skrivas i Somalia den 13 november 2017.
Parallellt med kaoset finns en region i landet som har lyckats skapa varaktig fred. I nordvästra Somalia ligger utbrytarrepubliken Somaliland som tyvärr inget land i världen ännu erkänt. Trötta på krigets vansinne gav en majoritet av områdets befolkning i ett fritt val sitt stöd till en självständighetsförklaring 1991.
Den 13 november går detta muslimska och klanbaserade samhälle till valurnorna för att återigen välja president. Valet inger hopp och tjänar som exempel på att demokrati fungerar, även i krigshärjade delar av den muslimska delen av världen. I mörka tider när miljontals människor flyr krig och diktaturer i Syrien, Afghanistan, Libyen, Irak och Iran behövs förebilder.Den nuvarande presidenten Ahmed Mahamed Mahamoud Silanyo, en liberal ekonom utbildad i Storbritannien, kliver självmant av ämbetet som han haft sedan sju år. I denna del av världen tillhör frivilligt maktöverlåtande inte vanligheterna.
Tre kandidater från tre partier tävlar om presidentposten. Presidenten och vice presidenten får, enligt konstitutionen, inte komma från samma klan och alla partier måste ha lokalavdelningar i de olika klanerna för att få registrera ett parti. Allt för att överbygga motsättningar.Den intensiva valrörelsen består bland annat av tv-sända debatter. Man angriper sina politiska motståndare med ord, inte vapen. 60 internationell valövervakare är inbjudna och biometrisk utrustning, som känner igen registrerade väljares ögoniris, ska användas vid valurnorna för att undvika valfusk.
Till Somaliland har över en miljon flyktingar återvänt tack vare freden och ambitionen att de mänskliga rättigheterna ska gälla alla invånare. I över ett kvarts sekel har demokrati byggts. Ett parlament, ett oberoende domstolsväsende, universitet, en armé och kustbevakning för att skydda medborgarna mot islamistisk terrorism och pirater har skapats.Man strävar efter gratis grundskoleutbildning för både pojkar och flickor. En myndighet arbetar aktivt mot kvinnlig könsstympning som är förbjudet. Allt detta har uppnåtts på egen hand, nästan utan bistånd och med hjälp av en engagerad diaspora som lever över hela världen. Inte minst i Sverige och i Göteborg.
Den avgörande anledningen till varför demokrati är möjligt i Somaliland är att fundamentalistisk islam inte vunnit terräng i samhälle. Men Saudiarabien och Arabemiraten väntar med spenderbyxorna på för att fylla landet med moskéer och predikanter. Den demokratiska världen måste förhindra att det sker.
De somaliländska politiker jag träffat, under bland annat mina två besök i landet, vill locka seriösa investerare och skapa en fungerande marknadsekonomi. De vill fortsätta bekämpa rekrytering till islamistiska al-Shabab. Att inte vara ett självständigt land i en konfliktfylld region gör det svårt att locka investerare trots att Somaliland har naturresurser som olja och fisk. Det är därför orimligt att demokratin Somaliland befinner sig i ett tvångsäktenskap med konflikthärden Somalia.
Afrikanska Unionen (AU) som samlar över 50 afrikanska stater har konstaterat att Somaliland uppfyller kriterierna för självständighet. Ändå har ännu inget land erkänt utbrytarrepubliken. EU, tyngt av sitt koloniala förflutna, har hänvisat till att AU måste ta första steget.Men flera afrikanska medlemsstater, som själva är diktaturer, bromsar.
Sverige, som har erkänt Palestina bör i EU-kretsen driva att Somaliland ska anses vara självständigt. EU delfinansierar valet men passiviteten kring självständighetsfrågan driver sakta Somaliland mot radikalisering. Att den muslimska världen demokratiseras är en av vår tids ödesfrågor. Valet som hålls idag, långt borta från Sverige, är därför en angelägenhet även för oss. I en global värld angår det alla demokrater.
