Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Distraherad. Är detta verkligen bäst läromedel?

Isak Skogstad: "Kasta ut datorerna från klassrummen"

Svenska elever använder datorer mest i hela OECD. Nu vill Skolverket öka antalet datorer i skolan, samtidigt som evidens visar att teknik i klassrummet missgynnar inlärningen. Ska vi höja kunskapsresultaten borde vi i stället kasta ut datorerna ur klassrummet, skriver sommarkolumnisten Isak Skogstad.

Alan Eagle har en examen i datavetenskap från ett prestigefyllt universitet och arbetar som rådgivare åt Googles företagsledning i Silicon Valley. Tekniska prylar utgör en lika självklar del av Alans arbetsdag som för de allra flesta av oss andra. Det är för många otänkbart att föreställa sig hur man skulle kunna jobba utan skärmarnas närvaro.

Alan har dock valt bort den skärmintensiva vardagen åt sina två barn. I New York Times berättar han hur barnen har placerats på en Waldorf-skola där skärmar i klassrummen är bannlysta – och han är inte ensam.  Faktum är att de flesta av skolans elever kommer från familjer med kopplingar till tech-industrin, och många av föräldrarna arbetar på företag som är världsledande inom digitalisering.

Hur kommer det sig att framgångsrika IT-entreprenörer, vilka rimligtvis borde se digitaliseringens potential och de möjligheter som öppnas upp av att all världens information finns några knapptryck bort, väljer att begränsa tillgången till teknik åt sina egna barn?

När de tillfrågas varför de väljer teknikfria skolor uppger de ofta att de värdesätter den mellanmänskliga dialogen. Det gjorde även Apple-grundaren Steve Jobs, som inte ens tillät sina egna barn att använda iPads. Dessutom uppger tech-föräldrarna på Waldorf-skolan i Silicon Valley att de är skeptiska till idén om att teknik gynnar barnens inlärning.

Det finns mycket som tyder på att de inte är helt fel ute. En allt större mängd evidens indikerar att teknik i skolan gör mer skada än nytta – och då speciellt om traditionell katederundervisning ersätts med att eleverna arbetar individuellt vid datorn.  

I den svenska skoldebatten hade Alan Eagle blivit beskylld för att vara en bakåtsträvare. Det är till och med fullt möjligt att hans demokratisyn hade ifrågasatts, då skolföreträdare hävdar att digital kompetens ”är ett måste för att kunna leva och verka i ett demokratiskt samhälle”.  

I Göteborg har de rödgrönrosa politikerna till och med sagt att digital kompetens ”kan jämställas med färdigheter som att läsa och skriva”. Det är inte sant. Att läsa, skriva och räkna är tidslösa kunskaper som kräver gediget med övning. Det är sådant skolan ska syssla med.

Att använda tekniska prylar lär sig dock eleverna såväl snabbt som frivilligt, och kunskapen har dessutom ett kort bäst-före-datum. Alan Eagle förklarar det själv tydligt: ”We make technology as brain-dead easy to use as possible. There’s no reason why kids can’t figure it out when they get older.”.

Det finns flera förklaringar till att teknik i klassrummen missgynnar elevernas inlärning. Hjärnforskning visar att fokus och koncentration är avgörande för att inlärning ska ske. Ju mer vi tänker på något, desto högre sannolikhet är det att kunskapen fastnar i långtidsminnet. Då de delar av hjärnan där själva tänkandet sker, hjässloben och pannloben, i princip är identiska med de områden som reglerar vår koncentrationsförmåga, är det avgörande att antalet distraktioner i klassrummet hålls till ett minimum.

En elev som får en notis på iPaden tappar koncentrationen, och efter det tar det upp emot 25 minuter att återfå fokus.  Ett klassrum som är fyllt av datorer eller blinkande mobiler är således en mardrömslik miljö för inlärning utifrån ett kognitivt perspektiv. kognitivt mardrömslik miljö. Även om det finns elever som sköter sig och låter mobilen vara avstängd i fickan, så visar studier att det räcker med att andra klasskamrater använder teknik i klassrummet för att inlärningen ska missgynnas.  

Det finns många högljudda förespråkare av teknik i skolan som menar att det inte är någon lösning att införa exempelvis mobilförbud. De menar att eleverna måste lära sig att hantera tekniken och att morgondagens moderna arbetsmarknad förutsätter att de utvecklar en förmåga att multitaska. Men elever är barn och deras hjärnor är inte fullt utvecklade.

Faktum är att den del av hjärnan som reglerar barnens förmåga att planera och beakta konsekvenser utvecklas färdigt först långt efter tjugoårsåldern. Det är således rationellt att utgå från att barn alltid kommer föredra Snapchat framför algebra. Att man skulle kunna utveckla en förmåga att multitaska effektivt är dessutom enbart en myt utan stöd i evidens.

Faktum är att vi människor sällan multitaskar – vi skiftar bara fokus från en sak till en annan, vilket gör att vi totalt presterar sämre. Elever som exempelvis har på TV:n i bakgrunden när de skriver sina läxor får sämre resultat.  Koncentration är nyckeln till lärande och våra tekniska prylar är skapade för att stjäla den. 

Skolan ska enligt lagen vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Trots att man starkt kan ifrågasätta den vetenskapliga grunden för tekniska prylar i klassrummet är Sverige ett av de länder där såväl tillgången till och användning av datorer i skolan är som störst i hela OECD.  

Satsningar på teknik i skolan har inte bara en svag vetenskaplig grund – det är även dyrt. Beräkningar visar att kostnaden för att köpa in datorer till en skola med 500 elever motsvarar cirka fyra lärartjänster. Många skolor lockas av datorernas låga inköpspris, men verkar vara bortse från dolda kostnaderna i form av teknikstrul och reparationer, som kan kosta mellan tre och fem gånger mer än datorernas inköpspris.  

Hur kommer det sig att att den svenska skolan satsar så stora resurser på teknik? Det finns en utbredd tro inom såväl skolmyndigheter som politik på att skolans digitalisering är en självklar del av en modern skola. Regeringen har till och med givit Skolverket i uppdrag att ta fram en strategi för skolans digitalisering, och den är naivt optimistiskt. Ord som ”möjligheter” och ”potential” förekommer på var och varannan sida, men söker man på ”nackdelar” eller ”problem” i den drygt 100 sidor långa strategin får man knappt några träffar alls.

Den optimistiska synen på skolans digitalisering finns även inom forskningen. Universitetslektorn Catarina Player-Koro har i en forskningssammanställning undersökt cirka 600 vetenskapliga artiklar som berör relationen mellan IT och lärande. Hon konstaterar att 95 procent av artiklarna grundar sig i en optimistisk syn på tekniken – endast fem procent av artiklarna tar sin utgångspunkt i själva lärandet.  Teknik i skolan har blivit ett självändamål i sig.

Ett konkret förslag från Skolverkets nationella IT-strategi är att alla elever i grundskolans samtliga årskurser ska ha tillgång till ett personligt digitalt verktyg inom tre år, vilket de menar är viktigt för likvärdigheten. Men det bygger på en felaktig premiss om att elever från mindre bemedlade hem inte lär sig hantera och nyttja teknik i lika hög utsträckning som elever från resursstarka hem.

En rapport om ungas medievanor från Statens medieråd visar att barn i lågutbildade familjer äger fler tekniska prylar och har mer skärmtid jämfört med barn i välutbildade familjer. Medierådet konstaterar att en mängd analyser visar att högutbildade har en mer begränsande medieetik och att barnen således inte tillåts använda medier hur mycket som helst. Deras forskningschef beskriver det som att ”det är ett slags intellektuell kultur som där går i arv”. 

Det finns många skolor som i dag väljer bort elevdatorer av goda skäl. Om Skolverket får bestämma kommer de att behöva ge vika och tvingas hosta upp stora summor på att köpa in laptops till alla elever. Beräkningar visar att det kommer att kosta cirka 1,5 miljarder kronor. Årligen.  

Samtidigt visar OECD:s analyser att inte ett enda land som under de senaste tio åren har satsat stora summor på teknik i klassrummet har lyckats höja resultaten i något ämne. Faktum är att de elever som presterar bäst i Pisa-mätningarna är de som använder datorer minst. Det är hög tid att kasta ut datorerna från klassrummen. 

Se mer från - Sommarkolumnist 2017
Mest läst