Högsta Domstolen (HD) meddelade i förra veckan prövningstillstånd i en tvist om islamisk brudpenning, så kallat mahr. Mahr utgör en central del i islamsk sharialagstiftning och innebär att maken ska betala ut en brudpeng till sin fru om han krävt skilsmässa. Ofta handlar det bara om symboliska summor, men i ett av de fall som HD nu ska pröva ligger beloppen på omkring två miljoner kronor. Paret ingick sitt äktenskap i Iran, och HD ska avgöra om iranska, det vill säga sharialagstiftning, äktenskapsregler ska gälla även i Sverige.
Svenska domstolar har vid flera tillfällen prövat anspråk på utbetalning av mahr, bland annat Göteborgs tingsrätt har i ett tidigare fall beslutat att sådana avtal inte är giltiga (Advokaten nr 6 2010).
Ett godkännande av islamsk brudpenning från HD skulle öppna dörren för att sharialagar kan tillämpas i Sverige i vissa fall. Det är inget att välkomna. Kvinnor är systematiskt diskriminerade i islamsk rätt. En make kan enkelt begära skilsmässa, medan kvinnan måste kunna uppvisa giltiga skäl för skilsmässa. Maken får per automatik vårdnad över barnen. Döttrar kan bara ärva hälften så mycket som söner. Dessa exempel visar tydligt varför sharialagstiftningen är oförenlig med svensk lagstiftning.
Ett positivt besked från HD skulle vidare kunna tolkas som att det är fritt fram för religiösa ledare att organisera lokala shariaråd med syfte att avgöra äktenskapstvister i Sverige. Enligt The Independent finns ett dussintal shariadomstolar i Storbritannien. De är i själva verket religiösa råd, men har allt mer börjat fungera som självständiga domstolar. Kritiken har inte låtit vänta på sig. Rådsbesluten sägs diskriminera kvinnor och de religiösa ledarna anklagas för att blunda för fall där kvinnor blivit misshandlade av sina män (The Independent 4/12-2015).
I Sverige finns grupper som missionerar för salafism, vilket är en extrem tolkning av islam. Bland annat har representanter från den lokala moskén i Gävle arbetat för att sprida den salafistiska läran. Gävleimamen Abo Raad har varit ansvarig för hemsidan muslim.se där åsikter om att kvinnor bör stanna i hemmet och att otrohet bör ”bestraffas med döden, en långsam smärtsam död genom stening” uttryckts (Gefle Dagblad 7/9-2015). Det är inte osannolikt att grupper som hyser den här sortens uppfattningar skulle komma att välkomna ett HD-beslut som öppnar upp för islamsk brudpenning i Sverige.
Med ett mångkulturellt samhälle uppstår många känsliga frågor. Ska, och i så fall hur, samhället ta hänsyn till vissa gruppers religiösa eller kulturella bakgrund? Med omkring en halv miljon muslimer i Sverige, bör det inte vara självklart att det svenska rättssystemet även godtar harmlösa islamska rättsprinciper?
Men frågan om mahr är så mycket mer än ett enskilt fall av brudpenning. Det är en fråga om vi i Sverige ska tillämpa principen om likhet inför lagen - vilket vi borde. Dessutom ställs Sverige ännu en gång inför frågan om huruvida särlagstiftning ska accepteras.
Om vi menar allvar med att vi ska värna individens frihet och likhet inför lagen bör vi förkasta all form av lagstiftning som skapar en rättsordning där medborgarnas likhet inför lagen rubbas.
