Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Taggade. Partiledarna Trygve Slagsvold Vedum (Sp) Erna Solberg (H) inför slutdebatten i det norska stortingsvalet.
Taggade. Partiledarna Trygve Slagsvold Vedum (Sp) Erna Solberg (H) inför slutdebatten i det norska stortingsvalet.

Ingerö: Politik, inte taktik belönas av väljarna

De svenska partierna bör betrakta det norska valet som ett varningsskott. Även när ekonomin är stabil förväntar sig väljarna resultat, inte spel, skriver gästkrönikören Johan Ingerö.

Det största högerpartiet ville hålla ihop den samlade borgerligheten, två mittenpartier ville samarbeta med det ena stora högerpartiet men inte med det andra. Det socialdemokratiska partiet ville i sin tur bredda sitt underlag högerut, men de båda mittenpartierna sa nej till dem också. 

På den andra kanten konkurrerade ett etablerat vänsterparti med en uppstickare med i stort sett identiska åsikter, men med en delvis annan profil. Nyhetsrapporteringen kom att handla betydligt mer om det politiska spelet, och om vilka partier som skulle klara spärren, än om sakfrågorna. Med ett år kvar till riksdagsvalet finns det alltså goda skäl att närstudera måndagens norska stortingsval.

Nu ska man förstås akta sig för att sätta alltför stora likhetstecken mellan svensk och norsk politik. Fremskrittspartiet är inte Sverigedemokraterna. Senterpartiet, Kristelig folkeparti och liberala Venstre har en tydligare mittenprofil än sina svenska motsvarigheter. Men likheterna är ändå för många för att ignoreras. 

Och kanske borde även redaktionerna, inte bara partikanslierna, torka av glasögonen. En av de märkligare företeelserna i den norska valrörelsen är hur sömnig rapporteringen har varit. Under mina dagliga besök på stora och etablerade nyhetssajter som NRK, Aftenposten, Verdens Gang och Dagbladet har jag sällan sett en valnyhet ligga ens på topp tio. 

Valet petades ned inte bara av inslag om nödställda norrmän i stormiga Florida, utan även av diverse tabloidstorys om vilken dokusåpakändis som gjort eller sagt vad. Det är ett underbetyg till både medier och makthavare.

När både partierna och den rikstäckande rapporteringen fastnar i metafrågor och spelteori förstärker de till sist varandra. Bara några dygn före valet underströk Kristelig folkeparti att de kommer att stödja Höyres Erna Solberg som statsminister, framför Arbeiderpartiets Jonas Gahr Störe. Samtidigt uteslöt de stöd till en regering som inkluderar Fremskrittspartiet, och föreslår istället en ny koalition mellan Höyre och mittenpartierna. 

Arbeiderpartiet svarade med att säga att en röst på Kristelig folkeparti är en röst på Fremskrittspartiet. Det är samma barnsliga retorik som de svenska ministrarna Annika Strandhäll och Morgan Johansson häromdagen twittrade ut mot KD-ledaren Ebba Busch Thor. De norska väljarna tycks inte ha låtit sig imponeras – Kristelig folkeparti, Venstre och Arbeiderpartiet har alla gjort dåliga val – och det är rätt osannolikt att det kommer att fungera bättre här.

De partier som ökade i Norge tycks främst vara samma partier som hållit sig till konkreta frågeställningar. Det nya vänsterpartiet Rödt ökar efter att ha stärkt sitt stöd i Oslo, liksom Sosialistisk venstreparti. Höyre och Fremskrittspartiet backade visserligen något, men inte mer än vad som är normalt för nordiska regeringspartier i proportionella valsystem. 

Den verkliga raketen, Senterpartiet, hittade diverse lokala profilfrågor som vargjakt och motstånd mot den omfattande pågående kommunsammanslagning som pågår i Norge. Och i den lilla kommunen Andöya red partiet på ilskan mot en planerad flygplatsnedläggning, och knep omkring 73(!) procent av rösterna mot drygt åtta i förra valet.

Mönstret är övertydligt. De partier som berättade vad de ville göra, och lovade göra allt för att också kunna göra det, gjorde bra valrörelser. De partier som fokuserade på vad de inte ville, och framförallt på med vem de inte ville, har klarat sig sämre. 

Venstre och Kristelig folkeparti får visserligen stanna kvar i Stortinget, men båda partierna gör det med rejält darr på ribban. Och båda har placerat sig i en sits som lär göra det svårt för dem att lyfta under den stundande mandatperioden.

De svenska partierna gör nog klokt i att betrakta det norska valet som ett varningsskott. Även när ekonomin är hyggligt stabil förväntar sig väljarna resultat, inte spel. Deras enkla besked till väljarna inför 2018 bör bli: vi har vilat färdigt, nu tänker vi genomföra så mycket vi kan av det vi lovat väljarna. 

Mest läst