Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Ingen skatt till konstiga utgifter

    Risken med Västlänkens levande konstverk är att drar ett löjets skimmer över all offentlig konst. I synnerhet då politiker samtidigt misslyckas med kärnuppdraget, från att kapa vårdköer till att leverera fungerande socialtjänst.
    Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

    Statens konstråd kungjorde under onsdagen vilket konstverk som ska pryda Västlänkens framtida tågstation vid Korsvägen i Göteborg. Västlänken är, som bekant, en järnväg under centrala delen av staden. Vinnande förslaget fick många att höja på ögonbrynen. En person ska heltidsanställas på livstid för att agera konstverk i tunneln. På stationen installeras ett omklädningsrum, en stämpelklocka och fabriksliknande lampor med fluorescerande ljus. Anställningen innebär inga plikter. Skulle arbetstagaren avgå eller försvinna in i pension rekryteras någon ny. Bakom idén, döpt till Eternal employment, står svenska konstnärsduon Goldin + Senneby.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Även ett levande konstverk borde omfattas av fackliga rättigheter. Budgeten för den konstnärliga gestaltningen är cirka sju miljoner skattekronor per station. Om dessa miljoner ska räcka i trettio år väcker det en del berättigade frågor. Har man räknat in arbetsgivaravgifter och semestertillägg? Har den anställde rätt att löneförhandla? Om pengarna ska täcka utgifter i tre decennier innebär det att denna offentliga tillsvidareanställning har en lön som ligger under dagens lägst betalda jobb. Det verkar dock inte bekymra Statens konstråd. Juryn skriver världsfrånvänt i sin motivering ”De ekonomiska orosmolnen kring förslagets ekonomiska bärkraft, stärker dock kärnkonceptet ytterligare.” Och kärnkonceptet är flummigt. Man vill synliggöra arbetets roll i ett postindustriellt samhälle med globalisering.

    Konst har alltid rivit upp känslor. När Pablo Picasso år 1907 presenterade sin målning Flickorna från Avignon tyckte många att den var förfärlig. I dag anses tavlan vara revolutionerande och inledde kubismens epok. Utifrån Trafikverkets uttalanden känns det dock som syftet med den evigt anställde i underjorden mest är att skapa en snackis om Västlänken enligt devisen all reklam är bra reklam. Johny Lindeberg från Trafikverket som suttit med i juryn säger till SVT (25/10) "Det här blir en conversation piece." Sant, men det är en sliten pr-argumentation som Statens konstråd borde hålla sig för god för.

    Vi lever i en tid då det är angeläget att skapa förståelse för konstens värde - inte tvärtom. Risken med detta performanceverk är att det i allmänhetens ögon drar ett löjets skimmer över all konst. Om det blir för mycket lattjolajban i elfenbenstorn blir det svårare att motivera att surt förvärvade skattemedel ska läggas på offentliga utsmyckningar. I synnerhet då politiker samtidigt misslyckas med det mesta vad gäller kärnuppdraget, från att kapa vårdköer till att leverera fungerande socialtjänst.

    Madeleine Sjöstedt, tidigare kultur- och fastighetsborgarråd i Stockholm, är starkt kritisk mot Eternal employment. I en kommentar på Facebook skriver hon klokt: ”Detta måste vara en total missuppfattning av uppdraget och syftet med den offentliga konsten. Det kommer att leda till att det blir ännu svårare att få medel till att lyfta fram konsten i det offentliga rummet. Lita på mig. Med sådana vänner behöver man inga fiender.”