Under måndagen kom domarna i två västsvenska brottsmål som fått stor medial och politisk uppmärksamhet. I Vårvädersmålet dömdes de inblandade till fängelsestraff på mellan sju år och livstid. I HVB-målet i Mölndal dömdes en man till psykiatrisk vård och utvisning under tio år.
I en debattartikel i Expressen 3/2 bad Anders Karlsson, polisinspektör i Göteborg, medborgarna om ursäkt för sin chefs agerande. Debattartikeln var viktig för polisens förtroende långsiktigt, eftersom den visade för medborgarna att polischefens värderingar inte delades av vanliga poliser.
En annan politisk dimension på HVB-mordet handlade om gärningsmannens ålder. Han tillhör den grupp av män som kan misstänkas för att ha ljugit om sin ålder vid ankomst till Sverige. Migrationsverket hade accepterat att han var 15 år. En utredning visade 21. Rätten beslutade sig för 18.
När det gäller Vårvädersskjutningarna försökte Socialdemokraterna göra politiska poänger av händelsen. Stefan Löfven åkte till Biskopsgården två dagar efter mordet och använde tillfället till att inför inbjuden press attackera den tidigare Alliansregeringens skattesänkningar. Som politisk signal blev det dock något misslyckat när han sedan skulle lägga blommor vid mordplatsen. På bilderna som TV-sändes syns en pressad statsminister och ännu mer pressade livvakter i en folksamling där det delvis råder hätsk stämning. Statsministern blev bland annat utskälld av en person som utpekats som gängledare.
Vad beträffar domarna verkar åklagarsidan vara nöjd i Vårvädersfallet. I HVB-fallet är det främst den tilltalade som kan vara nöjd. Trots att han huggit upprepat med kniv, och inte slutat förrän han övermannades, dömdes han inte för mord eller mordförsök, utan för grov misshandel och för vållande till annans död. Utvisningen är inte ens på livstid, utan på tio år.
Det finns alltså fortfarande en del förändringar att kämpa för. Samhället måste till exempel hantera de män som felaktigt uppgivit att de är minderåriga när de kommit hit. Det har varit en effekt av asylmottagningen, som nu hotar det allmänna rättsmedvetandet. Frågan är också om det är rimligt att någon kommer undan med misshandel då de uppenbart försökt att döda en medmänniska.
Vi får heller inte lockas att se de fällande domarna i Vårvädersfallet som en seger över den organiserade brottsligheten. Möjligtvis är det exempel på gott utredningsarbete av åklagarna. Gott polisarbete hade det varit om skjutningen aldrig hänt, och om bostadsområdet under årtionden inte hade tillåtits alstra grovt kriminella.
På tal om det sistnämnda finns det en detalj värd att notera. Poliser säger att det varit betydligt lugnare i Göteborg under perioden som de nu dömda gängmedlemmarna varit häktade. Det pekar på att det där med att låsa in förbrytare inte är så kontraproduktivt som det ibland påstås.
