Inbördeskrig inom både högern och vänstern

Sveriges problem idag är så svåra, så akuta, att ideologierna inte hänger med. Resultatet blir ett sorts tyst, malande inbördeskrig inom både högern och vänstern, skriver gästkolumnisten Malcom Kyeyune.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

ANNONS
|

Det sägs idag att höger-vänster-skalan är död. Det som gäller idag är inte traditionella frågor om fördelning och klass mot klass,nu är det i stället de mer eller mindre rena värderingarna som striden handlar om. GAL mot TAN. Öppenhet mot trångsynthet. Framåtblickande mot bakåtsträvande. Tradition mot nytänkande. På ett plan är detta självklart helt fel. Politik kan inte frånkopplas från den materiella verkligheten eller den spindelväv av sociala relationer som en ekonomi eller ett samhälle består av. Att försöka få politik att handla om känslor snarare än intressen är ofta bara ett sorts fulknep: Är det så att fler arbetare inom LO-kollektivet idag väljer SD än S är på grund av värderingar, eller på grund av att invandring kostar stora summor pengar och dessutom har en negativ social påverkan på den miljö dessa arbetare lever och måste leva i? I en annan tid, i ett annat Europa, så skulle detta ha setts som en okontroversiell materiell fråga av den marxistiska vänstern. Inteidag, tydligen. På ett plan ligger det dock en hel del sanning i att den gamla politiska skalan spelat ut sin roll. För vad är egentligen en ”höger-vänster-konflikt”, så som vi tänkt oss ensådan de senaste tjugo eller trettio åren? En konflikt mellan höger och vänster är en konflikt där två relativt förutsägbara politiska lag ställer sig på planen och riktar relativt förutsägbara krav och retorik mot varandra. Sänk skatterna! Höj barnbidragen! Öka friheten! Krossa könsnormerna! Båda sidorna talar självklart förbi varandra, för det är inte tänkt att man ska komma överens. Poängen är att spela sin roll och göra publiken på den egna läktarkanten nöjd. Detta system håller idag på att kollapsa. För fem år sedan var det inget problem att tala om ”borgarnas nedskärningspolitik” som roten till allt som är fel i samtiden. Den person tillvänstersom gör detta idag kommer mötas av att fler och fler från det egna laget bara stirrar med något hatiskt i blicken. För fem år sedan var det inget problem att tala om att vi minsann måste sänka skatterna, och att placera denna fråga högst upp på dagordningen. Den tillhöger som gör detta idag kommer på samma sätt att upptäcka hur allt fler kamrater glor på en med en allt annat än kamratlig uppsyn. Sveriges problem idag är så svåra, så akuta, att ideologierna inte hänger med. Resultatet blir ett sorts tyst, malande inbördeskrig inom både högern och vänstern, ett inbördeskrig som inte saktar ned bara för att ingen riktigt vill tala om det. Ska vi verkligen vara för fri invandring, när där detta verkligen innebär slutet för välfärdsstaten? Ska vi verkligen sänka skatterna när det inte finns poliser på gatan? Ska vi ens ha en nationalstat? Ingen sida mäktar längre kommaöverens om dessa och andra grundläggande frågor. De förutsägbara matcherna mellan högerlaget och vänsterlaget är inte längre lika förutsägbara, om eller när de ens blir av. Spelarna är helt enkelt för upptagna med att slåss med den egna supporterbänkenoch med sig själva. De gamla höger-vänsterkonflikterna kommer inte att dominera så länge denna situation håller i sig.

ANNONS
ANNONS