Lägg ned landstingen! Det gamla moderata stridsropet har övertagits av Landstingsförbundets socialdemokratiske ordförande Lars Isaksson och av socialminister Ylva Johansson. Båda vill emellertid ersätta landstingen med en annan mellanform för offentlig verksamhet - regioner. Det vill säga det som redan finns i Västra Götaland och i Skåne. För både Isaksson och Johansson handlar det om att skapa en större bas för sjukvården än dagens landsting. Landstingen är för små för att kunna härbärgera en så förändringsintensiv organisation, argumenterar Isaksson. Han kan även tänka sig att regioner kan få ett bredare ansvarsområde än sjukvården, som i dag är landstingens huvuduppgift. I en debattartikel i DN nämner han till exempel utbildning, infrastruktur, arbetsmarknad och näringslivsutveckling.
Det finns goda skäl för en utveckling av det här slaget. Liksom i övriga nordiska länder har kommunerna en stark ställning i Sverige. Kommunsammanläggningarna har skapat en bra bas för att kommunerna ska kunna åta sig viktiga samhällsområden. De har i dag ansvaret för förskolan, skolan och äldreomsorgen - några av de mest utgiftstyngda områdena. Men det är inte givet att till exempel gymnasieskolan ska vara en kommunal angelägen.
Det kan finnas skäl att lyfta frågor från kommunerna till en högre nivå utan att det blir staten som tar hand om dem. På motsvarande sätt finns frågor som i dag vilar på staten men som kan lyftas ned till en lägre nivå, som inte är den kommunala.
Det skulle stärka mellannivån - dagens landsting. Dess huvudsakliga - eller nästan enda - uppgift i dag är att ansvara för sjukvården. Men om nu landstingen, eller varje fall vissa av dem, är för små för att klara sjukvården på ett tillfredsställande sätt och man därför bildar större regioner, skapar man också en bas för en bredare verksamhet.
Detta är frågor som Ansvarskommittén under Mats Svegfors grubblar över. Det är inte osannolikt att den kommer fram till att mellannivån bör stärkas och att det sker i form av några regioner. I Danmark avskaffas amten och ersätts med fem regioner.
Regionernas politiker ska naturligtvis vara direktvalda, precis som de är i Västra Götaland. Det är en given förutsättning. Det gör dem också klart bättre och mera demokratiska än de olika samarbetsformer mellan kommuner som finns i dag. Sådana kan fungera väl rent tekniskt och vara effektiva. Men de lämnar inget utrymme för politiskt ansvarsutkrävande.
Frågan är emellertid vilket gehör Isaksson har hos regeringen för bildandet av en stark mellannivå. Att Ylva Johansson kan tänka sig regioner för att administrera sjukvården är inte samma sak.
Centern visade vid sina kommundagar hur en majoritet av landets kommunalråd tycker att det kommunala självstyret begränsats. Nio av tio vill öka självstyret.
Det är den centralstyrande socialdemokratiska regeringen som begränsat kommunernas självstyre. Den har också försökt motarbeta Skåne- och Västra Götalandsregionerna.
Det är emellertid inte starkare regeringar och en mer centraliserad makt vi behöver.