På årets Folk & Försvar i Sälen presenterade statsminister Stefan Löfven (S) en ny säkerhetsstrategi för Sverige. Fast betala för vare sig säkerhetsstrategins fina ord eller försvarsbeslutet 2015, det tänker man inte göra. Det ska betalas av nästa regering efter valet 2018. Försvarsminister Peter Hultqvist (S) därmed slipper betala för det försvar man beslutat om. I den bästa av världar plockar man från smörgåsbordet, och någon annan tar räkningen.
Statsministern underströk att det inte finns något viktigare för svenska staten än rikets och folkets säkerhet, och därmed landets demokrati, frihet och oberoende. Fina ord, men de backas upp av resurser lika tunna som de sidor den nationella säkerhetsstrategin är skriven på. Det är därmed inte en strategi, utan en vision. En ambition som inte alls ska genomföras under innevarande mandatperiod. Orden backas inte upp av handling eller anslag. Myndigheterna ska titta på vad strategin innebär för dem – tydligen är det inget regeringen funderat på – och återkomma med åtgärdsförslag. Naturligtvis ska detta ske inom ram, det vill säga utan att hårt pressade myndigheter får extra pengar.
Men strategin låter fin och innehåller ett smörgåsbord av både visioner och hot, som i princip alla politiska partier kan ställa upp på. Miljöhot går Miljöpartiet till mötes, hot från terrorism eller organiserad brottslighet kan få även sverigedemokrater att nicka instämmande.
Alliansens försvarspolitik präglades av hårt hållna försvarsministrar och att försvarspolitiken styrdes från finansdepartementet. Från smörgåsbordet ströks förmåga efter förmåga, tills försvaret var så svagt att enda sättet att få det att fungera var att överge värnplikten och se till att ha fast anställd personal. En väsentlig förmågehöjning, som bland annat gjorde den förtida återkomsten till Gotland möjlig förra året.
Som svar på kraven att öka anslagen, för att faktiskt finansiera 2015 års försvarsbeslut, framhöll Hultqvist alliansens neddragningar och att Fredrik Reinfeldt (M) kallade försvaret för ett särintresse. Att Hultqvist i opposition själv ville stryka ytterligare fyra och en halv miljard från försvarsbudgeten eller att socialdemokraten Göran Perssons regeringar nedrustade svenskt försvar från 22 armé- och marinbrigader till noll, verkar han ha glömt bort.
Försvarsvänner har jublat över försvarsbeslutet 2015, men det var redan från början underfinansierat. Sedan dess har bland annat svagare svensk krona gjort läget ännu värre. Men med långa ledtider till leveranser så kommer det mesta betalas efter år 2018. Det blir kort sagt nästa regering som får lösa problemet.
Socialdemokraterna kan plocka rent smörgåsbordet och skicka räkningen till nästa regering. Att prata stort om säkerhetsstrategier och vapensystem, men inte betala, är inget annat än populism.
Bakom anas att i sittande regering heter försvarsministern egentligen Magdalena Andersson, liksom vederbörande hette Anders Borg under alliansen. Förmodligen vet Andersson att svensk ekonomi får det tufft framöver.
