Det är mycket nu, som Stefan Sauk sa i Lorry på 90-talet. Nu är det 2018 och det är fortfarande mycket. Till exempel i Göteborg. Det är Västlänken, Heden, Arenan, Avenyn, trafiken, hamnen, evenemangsstaden, bilen, byggandet och lite annat smått och gott som vi "tjôtar" om i Göteborg.En ny arena, Hedens framtid och Avenyns utveckling ältas och tycks aldrig komma till avslut.
Hedens framtid lär förbli oklar ett bra tag till. Arbetet med en detaljplan för Heden sköts i sommar på framtiden. Stadsbyggnadskontoret berättade i ett meddelande att "Redan i programmet för Heden och Avenyn (2009) gavs färdriktningen för utveckling av Heden. Sedan dess pågår arbetet för att skapa en modern mötesplats för alla göteborgare." Det är ett tag sedan. Och längre blir alltså långbänken.
Eftertanke och försiktighet med resurser är bra. Nu dröjer det ytterligare några år innan detaljplanearbetet kan starta. Och skall man invänta "stora infrastrukturprojekt i staden", som Stadsbyggnadskontoret skrev i sitt pressmeddelande, så lär vi få vänta länge. För dem av oss som vill värna Hedens särart och funktion, skulle dröjsmålet kunna vara goda nyheter. Men också bevarare inser att Heden måste utvecklas, förbättras och moderniseras. Därför är fördröjningen olycklig.
Av Avenyns upprustning har det ännu inte blivit så mycket mer än en "tummetott" - en blöt sådan. Visserligen har ett antal om- och nybyggnader lyft fasaderna. Men det räcker inte på länga vägar. Det förtjänar att upprepas: Avenyn måste få ett ordentligt lyft. Götaplatsen måste förskönas. Inte med blomkrukor av olika storlek utan med "golv" som anstår en paradgata och en paradplats.
Mark Isitt, arkitekturkritiker på GP Kultur, skrev för en månad sedan om "stenläggningsindex", ett index som inte finns men som borde finnas - "Som ett mått på hur väl en stad tar hand om sina offentliga rum".Isitt menade att Göteborg för några decennier sedan kunde tävla med de bästa "men när jag nu går på Göteborgs gator undrar jag snarare om stensättarna fått ett par portugishammare för mycket i huvudet. Hantverkskunnandet verkar ha glömts bort. Tidigare praktstråk visar sig vara i fritt fall. Lika fritt som den som inte ser sig noga för."
Så har vi arenafrågan. Politikerna, utom MP och SD, tycks nu vara ense om att besked om "de stora ramarna" för en ny arena skall kunna presenteras under våren. Det finns två huvudförslag. Stadsledningskontorets utredning föreslår en placering av arenan norr om Valhallagatan.Konsortiet Plats för Göteborgs förslag förespråkar en lokalisering söder om Valhallagatan. Någon gång bortåt 2027/29 kan arenan stå klar i bästa fall. Men då måste ett beslut komma snart!
1923, två år försenat på grund av första världskriget, firade Göteborg 300-årsjubileum med den jättelika Jubileumsutställningen, nära 500 000 kvadratmeter utställningsyta. 8 maj förrättade kung Gustav V invigningen av Jubileumsutställningen, som skulle komma att locka 4,2 miljoner besökare. Utställningen skulle stängas den 30 september men förlängdes till den 15 oktober.
"Utställningens sommarsaga är slut, dess portar stängas, ljusen släckas. Men de skola åter tändas. I minnets glans skall vår utställning leva upp igen och lysa klart. För barn och barnbarn skall förtäljas om det strålande jubileumsåret, manande till fortsatt arbete för vår stads och vårt lands förkovran", skrev initiativtagaren till Göteborgsutställningen, dåvarande stadsfullmäktiges ordförande Axel Carlander.
Men det var inte bara minnenas glans som var utmärkande för Göteborg 1923 utan också de konkreta gåvorna till göteborgarna: Liseberg invigdes. Konstmuseet stod klart. Botaniska trädgården såg dagens ljus. Svenska Mässans Jubileumshall invigdes också! Naturhistoriska museet öppnades. Götaplatsen anlades. Konserthuset, Stadsteatern och en Millesskulptur fanns med i visionen för Götaplatsen men sköts på framtiden. Samtliga byggnader bekostades genom donationer. Jubileumsutställningen lockade journalister från mer än 40 länder. Drygt 190 internationella konferenser och möte hölls. Idrottstävlingar, fester och utställningar i utställningen ordnades.
Om tre år är det dags för Göteborg att fira ytterligare 100 år - år som sett Göteborg växa och utvecklas dramatiskt.Vi kommer att fira på alla möjliga sätt. Men vilka konkreta gåvor lämnar staden till framtiden och kommande generationer? Jubileumsparken i Frihamnen, som medvetet inte skall vara klar, och stadslinbanan.Om nu varken Heden eller arenan kommer att vara klara så borde något med "evigt värde" få symbolisera 400-årsjubileet.
Varför inte satsa stenhårt på att få Avenyn att gnistra och glimma, som den paradgata vi vill hävda att den är? Rensa upp bland skyltar, sopkärl och reklamburar. Skapa ett "golv" på Avenyn som gör att Göteborg kan nå toppen på det fiktiva stenläggningsindexet.Och, som jag tidigare föreslagit, installera skulpturer av svensk och internationell toppklass längs hela Avenyn. Göteborg var en gång känd som donationernas stad. Skulpturerna på Avenyn vore väl lämpliga för att återupprätta den traditionen.
Och ge göteborgarna en fast plan för de många stora stadsbyggnadsprojekten inklusive Heden och arenan. Visa upp planerna på en Jubileumsutställning, en mycket stor modell av framtidens hela Göteborg, vackert och detaljerat utförd.Komplettera med en virtuell modell i vilken vi kan färdas i framtidens Göteborg. Skapa ett slags supervariant av Älvrumsmodellen, som visar en framtid värd att fira!
