Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Hjörne: Så mycket bättre...

Ödmjukheten att vara realistisk om de egna kunskapernas omfattning och ödmjukheten att revidera åsikter efter nya fakta behövs i vår tid.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Jag har använt det underbara Tage Danielssoncitatet tidigare: "Utan tvivel är man inte klok!" 

Men vi lever i tvärsäkerhetens tidsålder där tvivel inte ingår i standardarsenalen. Den rappa käftens och den snärtiga formuleringens offentlighet ger inte utrymme för tveksamhet, tvivel eller eftertanke - den tanke man egentligen bör ha före. 

Tvärsäkerheten tycks också öka i takt med frågornas komplexitet. Men vissa frågor är svåra och måste få vara det. Ledarskribenten på DN, Erik Helmerson, skrev en klok och eftertänksam ledare om regeringens förslag att låta unga ensamkommande som drabbats av långa handläggningstider stanna i Sverige och Centerns beslut att stödja förslaget. Hat och hån mötte Annie Lööf på sociala medier (DN 1/5). Tvärsäkerheten härskade på båda sidor.

"För mig är övertygelsen, säkerheten obegriplig. Jag ser detta som en av de svåraste politiska frågorna av i dag...kan inte en sådan fråga få vara svår", skrev Helmerson och avslutade med: "För mig är frågan om de ensamkommande på grund av sin komplexitet - och sin inneboende konflikt mellan "hårda och "mjuka" värden - osedvanligt lämplig för eftertanke och lågmäld diskussion. Det är synd att det just då måste vrålas som högst och demoniseras som värst."

Tvärsäkerhetens arrogans försvårar fruktbara diskussioner, politiska lösningar och framåtskridandets nödvändiga kompromisser. Än mer bekymmersamt är naturligtvis fake news eller "rent hittepå" som GP:s ledarskribent Adam Cwejman härom dagen kallade de falska nyheterna. 

En som vigde sitt liv till att motarbeta falska påståenden och föreställningar var den världsberömde svenske professorn Hans Rosling. Han dog förra året men ägnade sitt sista år i livet åt att, tillsammans med sin svärdotter Ann Rosling Rönnlund och sonen Ola Rosling, skriva boken "Factfulness - tio knep som hjälper dig att förstå världen". 

Ola och Ann, som färdigställde boken, skrev i efterordet: "Han var på en och samma gång oroad och full av glädje". Den kombinationen kom av djupa faktakunskaper, en oändlig nyfikenhet och en vilja att förstå världen och att berätta om hur den egentligen är.   

En av Hans Roslings huvudteser är att mycket har blivit bättre, i världen men att de allra flesta människor inte tror att det förehåller sig på det viset. Till exempel: De senaste 20 åren har andelen av världens befolkning som lever i extrem fattigdom halverats. "Det är helt revolutionerande. Jag anser att det är den viktigaste förändringen i världen under min livstid...Men folk känner inte till det. I genomsnitt svarar bara 7 procent rätt - mindre än en av tio", skrev Rosling. Och när människor i 30 länder fick svara på frågan om världen blivit bättre eller sämre svarade fler än hälften att den blivit sämre. 

Hans Rosling visar på 32 förhållanden som förbättrats avsevärt. "Dålig saker på nedgång" är till exempel: Barn som dör, dödsstraff, oljeutsläpp, död i katastrofer, ozonförstörare och hunger. Bra saker som blivit bättre är exempelvis kvinnlig rösträtt, läskunnighet, demokrati, flickor i skolan, vaccination, medellivslängd och bevakade arter.

Rosling kallade sig själv för "possibilist", en som varken hyser ogrundade förhoppningar eller ogrundade farhågor. Mycket har förbättrats men allt är inte förträffligt:
"Vi måste fortfarande vara oroade. Så länge det finns flygolyckor, barn som dör i onödan, utrotningshotade arter, klimatförnekare, mansgrisar, galna diktatorer, miljöförstöring, fängslade journalister och flickor som på grund av sitt kön inte får gå i skolan, så länge sådana fruktansvärda saker finns kan vi inte luta oss tillbaka." 

Bland det som går åt fel håll nämner Hans Rosling den ökande terrorismen men också utfiskningen, antalet utrotningshotade arter, försämringen av världshaven, de smältande isarna och de stigande havsnivåerna - "och det råder inget tvivel om att det beror på de växthusgaser som människor har släppt ut i atmosfären, skriver Hans Rosling.

Vägen till "factfulness" går via kunskap, till exempel kunskap sammanställd av Världsbanken och FN. Vägen till factfulness i framtiden går via våra barns utbildning. I slutet av boken radar Hans Rosling upp vad vi borde lära våra barn, i grunden hur det verkligen ser ut i världen. Vi borde lära dem att det inte var bättre förr. "Vi borde lära dem att hålla två tankar i huvudet samtidigt: att det finns mycket som är dåligt i världen, men att mycket håller på att förbättras... Vi borde lära dem att världen kommer att fortsätta att förändras och att de hela livet måste uppdatera sina kunskaper och sin bild av världen."

Men "det viktigaste av allt är att lära våra barn ödmjukhet och nyfikenhet". Ödmjukheten att vara realistisk om de egna kunskapernas omfattning och ödmjukheten att revidera åsikter efter nya fakta. Nyfikenheten att vara öppen för ny information och att aktivt söka sådan. Allt detta inte bara gäller våra barn, utan också oss själva.

"Possibilisten" Hans Rosling ansåg att alla människor kan ha en faktabaserad världsbild. Och "när vi har en faktabaserad världsbild kan vi inse att världen inte är så dålig som den verkar - och vi kan inse vad som behöver göras för att fortsätta förbättra den" och oroa oss för rätt saker. Bara genom att ha en världsbild grundad på fakta kan medborgare, politiker och företagsledare fatta rätt beslut.

Det förhållningssättet, factfulness, gäller rimligtvis också i mindre sammanhang än världen. Det gäller Sverige och det gäller Göteborg. Det gäller beslutsfattandet och debatten här hemma. Och det gäller en svensk valrörelse. Vågar vi hoppas?

Mest läst