Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Hjörne: Fy på sig Viktor Rydberg!

En vandring längs Avenyn är ingen imponerande julupplevelse. Ljusspelet Julsken på Konstmuseet vid Götaplatsen "vandrar, fladdrar och viskar till stadens alla invånare", med tonvikt på viskar, skriver Peter Hjörne om en halvdan satsning på "Julstaden Göteborg".

Julen är inget att skämta om, den skall tas på största allvar. Inte bara julen utan också alla dess uttryck. Själv har jag en julmanual för vad som skall ske och när det skall ske. När granen skall köpas, när den skall tas in, när tomtarna bör tas fram, var ljusstakarna skall stå, vilket datum julgranen skall kläs, vilka klappar som önskats respektive fåtts genom åren, hur mumman skall blandas. 

I familjen finns också en julkortsbok - vem har fått och vem har skickat de senaste dryga 20 åren (vi har tyvärr inte ansökt hos datainspektionen om att hålla personregister).
Men det är uppenbarligen inte bara vi som tar julen på allvar. Två professorer och en universitetslektor är upprörda över årets julkalender i SVT - Jakten på tidskristallen. På DN debatt skriver de:

"Julkalendern är ett tydligt exempel på att medier allt oftare förmedlar en nidbild av forskare. vilket ger barn och allmänhet en negativ inställning till de för Sveriges framtid fundamentala kunskapsområden som matematik, programmering, naturvetenskap och teknik. 

Bilden som förmedlas är att dessa områden är tråkiga, svåra, nördiga och de som råkar vara intresserade är töntar och asociala individer, alltifrån barn till professorer."
De säger sig dock vara nöjda med att professorn i julkalendern, matematikern Siv Styregaard, är kvinna men ogillar hennes persona: " En virrig, excentrisk person, dessutom med rufsigt hår och märklig klädsel, bland annat en stor gryta hängande i bältet." De tycker dessutom illa om handlingen:

"Vi vill understryka att vi inte är generellt kritiska till science fiction, även om just denna historia är vetenskapligt oförsvarbar vilket kräver en annan debatt..."

Jo, det får vi givetvis ge oss på! En generatorcykelspinnrock som öppnar portaler till andra världar, människor som lever i 300 år, en skurk med en gigantisk, superstark underarm, tiden som stannar, en robot i plåt med ett starkt känsloliv och läbbiga monster, kan man ju inte låta passera hur som helst.

Lika lite som den virrige uppfinnaren Efraim von Trippelhatt i förra årets julkalender Selmas saga. Eller Stenåldersfamiljen Hedenhös som dök upp i nutid i Stockholm för några år sedan. Inte heller borde vi svalt Narniaberättelserna av C.S Lewis. 

Barn som går in i en garderob och kommer ut i en annan värld, är väl också "vetenskapligt oförsvarbart". Liksom Törnrosa som sov i 100 år och väcktes av en kyss. För att inte tala om självaste Tomten.

"Månen vandrar sin tysta ban, 
snön lyser vit på fur och gran, 
snön lyser vi på taken
Endast tomten är vaken."

Fy på sig Viktor Rydberg!

Här hemma har yngsta dottern och jag bänkat oss, tänt ljus och njutit av Asrins, Limas och Max försök att rädda världen och tiden från att stanna. 

I skrivande stund, dan före dan före dopparedan, är de tre hjältarna halvvägs upp på tidskristallens klippa när en jättesten störtar emot dem...Aningen mer spännande än "en julkalender på Nobeltemat", som artikelförfattarna föreslår.

På julen skall man emellertid vara snäll. Så jag travesterar forskarna: "Jag vill understryka att jag inte är generellt kritisk till forskningsbudskapet" i artikeln. 

Visst är forskningens ställning helt avgörande för Sveriges framtid, särskilt i tider av alternativa sanningar och relativisering av fakta. Men humor och distans skadar inte heller!
För oss julnördar är Julstaden Göteborg givetvis också på allvar. Men i år verkar det inte som Göteborg självt tar Julstaden på allvar. Det är halvhjärtat och halvdant. 

"Upptäck oförglömliga ögonblick i en stad där du tar in julen med alla sinnen. Hitta de perfekta julklapparna till doften av granris och brända mandlar på mysiga julmarknader. Njut av Lucias ljuva stämma och varva ner med promenader längs gator som glimrar av ljus. I Göteborg finns julstämning så att det räcker till alla. Vi lovar", skriver Go:teborg.com. 

En liten filmsnutt visar härliga, juliga bilder - de flesta dock från Liseberg. På appen Gothenburg Guides finns det en Julstadspromenad "med tio stopp vid olika statyer får du veta mer om staden, ljuset och julen". Det är en fin och informativ guide. 

Men så har vi det där med verkligheten. En vandring längs Avenyn är ingen imponerande julupplevelse. Ljusspelet Julsken på Konstmuseet vid Götaplatsen "vandrar, fladdrar och viskar till stadens alla invånare", med tonvikt på viskar. 

På det som staden kallar Nedre Götaplatsen, mellan Götabiografen och Stadsbiblioteket, viskar 30-miljonersvattenspelet som på vintern ser ut som en mindre landningsbana skyddad av missfärgat glas. Uppenbarligen har man inte velat konkurrera med den viskningen för träden där saknar belysning. 

Juleljus pryder dock träden - till hälften - en bit ner på Avenyn men antingen har man lottat vilka träd som skall illumineras eller så räckte inte pengarna.  Och vid Parkgatan är det slut. På Gustav Adolfs Torg, eller Ruben Östlunds plats som den också kallas efter filmarens förslag att flytta själve Gustav II Adolf, återuppstår julen i form av en magnifik gran. 

Så: skall Göteborg göra skäl för epitetet Julstaden så behövs det mer än vad som nu erbjuds. Man får satsa och utveckla, tycker denna självsvåldiga enmansjury. Den utnämner också Petter Stordalens Hotel Post till vinnare av den prestigefyllda utmärkelsen Årets Juldekoration - för den spektakulära "ljusinslagningen" av hotellet. 

God Jul och Gott Nytt År!

Mest läst