Som professor i nationalekonomi är du ovanligt engagerad i skolfrågan. Varför?
- Från ett nationalekonomiskt perspektiv är en välutbildad befolkning basen för det välstånd Sverige har byggt upp. Visst stiger även levnadsstandarden i länder med en låg utbildning, men det beror ofta på att multinationella företag kommer in och då drivs utvecklingen mer av att man måste adoptera lösningar och synsätt utifrån istället för att man utvecklar ekonomin längs de banor man själv finner bäst. Sverige har haft den fördelen att vi har kunnat styra och utveckla vårt eget öde just tack vare att vi har haft en välutbildad befolkning.
- Det är även personligt. Jag växte upp på landet och gick i en liten byskola och sedan naturvetenskaplig linje. Tack vare riktigt bra lärare med kunskapsfokus och höga krav fick jag en god kunskapsbas som öppnade många dörrar. Jag vill att alla får den möjligheten. Så ser det inte ut i dag. Med dagens skolsystem så går de flesta vilse, om man inte har föräldrar med ett tillräckligt starkt socialt och kulturellt kapital. Det är en tragedi för individen, men vi riskerar även att få ett samhälle som är farligt och uppdelat mellan en högutbildad elit och de andra. En sådan utveckling är vi redan mitt uppe i och det gäller att stoppa och vända den så fort som möjligt.
Hur har boken tagits emot?
- I princip alla recensioner har varit positiva och jag har fått otroligt många mail med uppskattande ord. Den enda som har varit tydligt negativ är Lärarförbundets ordförande. Det som däremot stör mig är att pedagogerna som vi kritiserar i boken är så tysta. De tiger ihjäl kritiken. Jag har inte fått en enda inbjudan till en pedagogisk institution. Det vore väl intressant om jag fick framföra min kritik och att den sedan kunde bemötas av professorer i pedagogik. Då kan folk få göra sina egna bedömningar. Men det händer inte.
Kunskapsresultaten har fallit kraftigt under en lång tid. Samtidigt har Sverige haft en blomstrande ekonomi och framhålls ofta som ett föredöme gällande innovation och företagande. Hur går det ihop?
- De första resultaten från de internationella kunskapsmätningarna visade att Sverige presterade relativt väl jämfört med andra västländer. Under en lång tid fanns lärare med en mer traditionell kunskapssyn och en annan nivå på undervisningen. När de gick i pension i början av 2000-talet började raset i skolan. Tidigare, när 10–15 procent av eleverna blev duktiga på avancerad matematik, lades grunden för många skickliga ingenjörer som sedan rekryterades till framstående företag. För varje jobb i den avancerade sektorn skapas upp emot sju jobb i tjänstesektorn. Men med dagens skola, när det bara är två procent av eleverna som presterar på den nivån, avstannar tillflödet till den avancerade ekonomin.
- De nya start-up företagen är en väldigt liten del av ekonomin. Många av företagen är dessutom flyktiga. Säg att Spotify börsnoteras i New York, och att en amerikansk huvudägare inte längre ser Stockholm som en attraktiv ort, då kan de flytta verksamheten direkt. En bra kunskapsskola handlar om att få fram en bred kompetens så att landet kan fungera väl. Några få lyckade individer kan aldrig kompensera för ett skolsystem som inte ger den breda massan goda kunskaper. Sverige går bra ekonomiskt, men det är först när vi hamnar i en lågkonjunktur som vi kommer att se vilka enorma konsekvenser skolans misslyckande för med sig.
Hur fungerar lärarollen i den svenska skolan?
- Vi har skolplikt för att alla ska lära sig sådant som man inte naturligt lär sig. Det är kunskap som kräver struktur och lärarledd instruktion. Genom skolan får man en delad kunskapsbas vilket skapar gemensamma referensramar. Man lär sig att tala med varandra och förstå varandra, vilket behövs för att ett samhälle ska fungera väl. Det förutsätter i sin tur att det är skolan som sätter agendan för vad man ska lära sig. I stället har man vänt på det och sagt att eleven ska sätta upp sina egna mål utifrån sina egna intressen. Men deras intressen är i sin tur en produkt av det de gör hemmavid, och då blir effekten den motsatta. Vi får subgrupper som lever sida vid sida, men som inte förstår varandra. Sverige utvecklas allt mer mot ett samhälle där vi lever i olika bubblor baserade på etnicitet, inkomst eller yrke. Grupperna förstår inte varandra, vilket leder till att konfliktnivån ökar i samhället. Man måste vara blind om man inte ser det.
- Läraren har dessutom degraderats till en i gruppen. Man har flyttat över så mycket rättigheter till elever och föräldrar att lärare får svårt att agera. Ibland kan de bli anmälda för saker de inte kan försvara sig emot. Det leder till att de inte vågar ingripa mot mobbning eller bråk. Om eleven säger sig ha blivit kränkt är läraren ofta chanslös. Det enda säkra sättet för lärare att inte hamna i svårigheter blir då att titta bort.
Hur ser du på den svenska skolmarknaden?
- Det räcker med att besöka en skolmässa för att se att marknaden är felaktigt reglerad. Skolor lockar till sig elever med gratis datorer eller genom att erbjuda eleverna sovmorgon. Det är möjligt att någon forskare kan visa att friskolor är lite bättre, men det stora problemet är att hela systemet presterar sämre. Det är därför borgerligheten har svårt att vinna debatten om skolan. När vänstern säger att allt är skolvalets och friskolornas fel, så saknar allianspartierna tillräckligt starka motargument. Lösningen är att borgerligheten frågar sig vad de gjorde för fel när skolmarknaden reglerades på ett sådant sätt att eleverna lär sig mindre nu än tidigare.
- Om privata utförare ges rätten till myndighetsutövning så måste en extern part kunna utvärdera vad som är en bra prestation. Det kan du bara göra genom att mäta utfallet; hur mycket eleverna har lärt sig. Men enligt den kunskapssyn som genomsyrar läroplanerna går det inte att mäta kunskap på det sättet. Den är inte kompatibel med externaliserad betygsättning och mätning. Då kan man inte ha konkurrens och skolval och samtidigt räkna med bättre resultat.
Kan Gustav Fridolin lösa skolans problem?
- Han skulle gärna vilja det, men han begår samma misstag som många andra politiker. Det har blivit viktigare för dem att kunna säga att man spenderar mer pengar på skolan än att man de facto åstadkommer något. Även om en idé är bra kan man inte lämna över implementeringen till dem som ”äger” det nuvarande systemet. Skulle de genomföra förändringar som vi vet leder till kraftigt förbättrade resultat erkänner de indirekt att de har gjort fel tidigare. Det är just det som är det rådande paradigmet, att de tongivande pedagogerna kommer att fortsätta att tolka sitt uppdrag på det sätt som lett till dagens problem.
Vilken reform för den svenska skolan måste prioriteras nu?
- Det allra viktigaste är att vi skriver om läroplanerna. De måste fyllas med konkret innehåll om vad man ska lära sig i de olika ämnena. I dag är kunskapsmålen så otydligt formulerade att de lika gärna hade kunnat rikta sig till universitetsstudenter, vilket skapar förvirring. Det går heller inte att få likvärdighet i ett decentraliserat system om man inte har tydliga läroplaner där kursinnehållet stipuleras. Man vet ju inte vad man ska göra i klassrummet. Vi måste även se över de nationella proven. De är så diffusa att det är oklart vad de rätta svaren är. Proven är upplagda på ett sådant sätt att man klarar dem så länge man har med sig språket hemifrån. Elever kan snacka sig till bra betyg.
- Nu har vi dessutom den första generationen av föräldrar som själva har genomgått den skola som behöver reformeras. Det gör att de inte vet vad en riktig kunskapsskola innebär, och därför förstår de heller inte vilka krav de bör ställa.
