I vinter kommer flera kyrkor i Göteborg att hålla öppet för hemlösa. Frivilliga bemannar för att hjälpa människor att få mat, värme och gemenskap. Kommunen har tecknat avtal med kyrkorna eftersom behovet av akuta platser ökar och kommunens egna räcker inte till. (GP 22/12).
Man kan fundera över vad som hänt om det civila samhället inte hade kunnat mobiliseras. Då hade välfärdsstatens brister kommit i full dager. För antalet människor i Göteborg som lever utan bostad eller i bostadslösningar som är undermåliga och hälsoskadliga har aldrig varit större i modern tid.
Den officiella siffran är att 5700 människor lever i hemlöshet i Göteborg. Bland dessa är fler än 500 barn som lever i hemlösa familjer. Här finns också ett mörkertal och en gråzon. Hur många människor som flyttar runt bland släktingar och bekanta, men som inte uppsöker socialtjänst eller frivilligorganisationer, vet vi inte.
Men vad vi vet är att de som söker hjälp hos till exempel Stadsmissionen ofta tillhör nya grupper av hemlösa. Barnfamiljer och pensionärer är två exempel på hur hemlösheten har ändrat karaktär. Tidigare var den socialt betingad. Människor som hamnade i den hade ofta problem med psykisk sjukdom och missbruk.
I dag är hemlösheten ett strukturellt problem. Den följer på bostadsbrist, den snabba befolkningsökningen och på socialförsäkringar som inte utvecklas i takt med priserna. En krisande socialtjänst som inte hinner prioritera förebyggande arbete gör inte situationen lättare.
Trenderna pekar också på att hemlösheten kommer att fortsätta att öka. I Göteborgs fall är det kyrkorna och organisationer som Stadsmissionen och Räddningsmissionen som fyller glappet som uppstår när välfärdsstaten inte mäktar med.
Vi bör därför inse att den svenska modellen inte ser ut som den gjorde i skolans samhällskunskapsböcker. I Sverige finns en utbredd fattigdom som lindras bara tack vare insatser från det civila samhället.
