När den norska invandringsministern Sylvi Listhaug, tillhörande Fremskrittspartiet, besökte Stockholm och Rinkeby under tisdagen hade hon ettsedan längeinbokat möte med den svenska migrationsministern Heléne Fritzon (S). Men Fritzon ställde in mötet med hänvisning till att Listhaug är intresserad av att “sprida en missvisande bild” av Sverige (Expressen 29/8).
Även Stockholms finansborgarråd Karin Wanngård (S) blev upprörd över besöket. I ett pressmeddelande från Socialdemokraterna i Stockholms anklagar hon Listhaug för att använda vår gästfrihet för att göra ”populistiska” och ”osanna” poänger i den norska valrörelsen. Vidare tycker Wanngård att Listhaug är skyldigstockholmarna en ursäkt.
Så vad är det för osanna och missvisande uppgifter Listhaug spridit om Sverige? I samband med sitt besök skrev hon en debattartikel i Aftonbladet. Bland annat skriver Listhaug om de områden som klassas som utsatta och problematiken där: ”’Det svenska tillståndet’ är i mina ögon laglösa områden som har kommit ut av okontrollerad invandring och dålig integration. Det är områden där polisen inte har kontroll och tryggheten är starkt reducerad på grund av kriminella gäng, mord på öppen gata, bilbränder och stenkastning. Andra lagar än de svenska regerar i dessa områden.” (29/8).
Låter ovanstående bekant? I så fall är det kanske för att det Listhaug beskriver sammanfaller med Polisens kriterier för ”särskilt utsatta” och ”utsatta” områden. Även till norska tidningen VG har Listhaug beskrivit att ett parallellsamhälle växt fram i Sverige, och hon påstår att det på fler än 60 platser i landet finns "no-go-zoner" där integrationen misslyckats och det råder ett laglöst tillstånd. Fritzon har i ett svar till VG kallat påståendet om “no-go-zoner” för ”rent nonsens” (29/8).
Fritzon gör emellertid bort sig när hon enkelt avfärdar Listhaug. Nog för att "no-go-zoner" inte är ett begrepp som används officiellt om de svenska områden som klassas som utsatta. Men det finns parallelsamhällen och den problematik som Listhaug beskriver finns i hög grad i de områden som klassas somsärskilt utsattaochförekommer även i de områden som klassas somutsatta.Dessa områden är 61 till antalet och hade ovan nämnda problem inte funnits där hade de inte heller klassats av Polisen som utsatta.
Det är inte Listhaug som borde be om ursäkt, utan Wanngård och Fritzon. Dock bör ursäkten inte främst vara riktad till den norska invandringsministern, även om man behandlat henne felaktigt, utan till desomlever i utsatta områden och som fått sin frihet inskränkt av kriminella – för att sedan få höra att deras verklighet är nonsens.
