"Allt fler studenter köper lägenheter", kunde Dagens eko berätta förra veckan. Det var konstigt, tänkte jag – har studiemedlet plötsligt höjts radikalt? Nej, så var det naturligtvis inte. Det är inte "allt fler studenter" som investerar i bostadsrätter i Lund, Göteborg, Stockholm och andra studieorter. Det är naturligtvis studenternas föräldrar som i allt högre utsträckning betalar för att se till att den nyblivna studenten har någonstans att bo.
Läget på studentbostadsfronten är nämligen katastrofalt. Det har det varit i många år, ja i decennier, men nu tycks det alltså vara några grader mer hopplöst. Sveriges förenade studentkårer, SFS, har granskat boendesituationen för studenter. Den är nedslående; 11 studentstäder har rödlistats av SFS vilket innebär att den som kommer till orten för att studera inte kan räkna med att få någon bostad den första terminen. På vissa ställen, exempelvis i Göteborg, är väntetiden för ett korridorrum ett och ett halvt år.
"Allt fler studenter hoppar av eller avstår från att ens ansöka till kurser på orter där de inte hittar bostäder", säger Caroline Sundberg, ordförande vid SFS till TT. Sundbergs uppgifter är något att ta på allra största allvar. Det har varit svårt att få tag på rum och lägenheter i studentstäder sedan jag själv var student, men jag har aldrig tidigare hört talas om att någon tackar nej till en utbildningsplats som en konsekvens av bostadsbristen. "Om den här situationen på bostadsmarknaden får fortsätta kommer vi att hamna i en situation där det är storleken på föräldrarnas plånbok som kommer att avgöra om man kan läsa vidare eller inte", varnar Kristin Öster, ordförande för SACO studentkår. Vi går alltså mot en utveckling där det är de som har föräldrar som både kan och vill köpa en studentlya för dyra pengar som i praktiken har möjlighet att studera.
Det är fortfarande dubbelt så vanligt att de som har högskoleutbildade föräldrar går vidare till högre studier än de vars förälder har gymnasieutbildning eller lägre som högsta utbildningsnivå. I decennier har det satsats på att öka antalet utbildningsplatser och bygga nya högskolor, ofta på mindre orter eller i traditionella arbetarstäder. Det är vällovliga initiativ i syfte att minska den sociala snedrekryteringen – men man har missat den där lilla detaljen att studenterna behöver någonstans att bo. Byggandet av studentbostäder har inte följt med utökningen av studieplatser vilket lett till att det nu är svårt för en student att få bostad också på sådana orter som Luleå och Skövde. Bristen på bostäder riskerar att ytterligare förvärra den sociala snedrekryteringen till högre studier.
Tillgång till utbildning för alla på lika villkor är en oerhört väsentlig faktor för den sociala rörligheten i ett samhälle. I en situation där vi ser ökade klyftor mellan dem som har och dem som inte har är det nödvändigt att tillse att högre studier är möjliga för alla som uppfyller antagningskraven och har tillräckligt goda betyg. Det råder skriande brist på lärare, socionomer, poliser och vårdpersonal. Bygg små, billiga hyreslägenheter som gör det möjligt också för den som inte har penningstinna föräldrar att utbilda sig.
