Heberlein: Förebygg våld och övergrepp genom riktad information

Gästkrönika: Exempel från Norge visar att det går att förebygga våld och övergrepp genom att rikta information till riskgrupper.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

ANNONS
|

När Vestlandsmetropolen Stavanger, i Norge, drabbades av en påtagligt ökad frekvens av våldtäkter – 20 våldtäkter mellan 2009 och 2011 – undersökte NRK samtliga fällande domar. Det visade sig att 17 av de dömda våldtäktsmännen i Stavanger var av ett annat etniskt ursprung än norskt.

En var polack, resten kom från olika länder i Afrika eller Mellanöstern. Hur hanterade man detta besvärande faktum? I en intervju med NRK sade Helge Björnestad, domare vid Stavanger tingsrätt, att han ansåg att det var viktigt att veta vem gärningsmannen var, vilka bevekelsegrunder han kunde ha, vilken bakgrund och vilka föreställningar han bar på, för att kunna komma tillrätta med problemen. Det kan ju handla om kulturella skillnader, om kvinnosyn, till exempel.

ANNONS

I Stavanger beslöt man att göra något åt problemet. Man ville stoppa en olycklig utveckling, så att stadens flickor och kvinnor kunde vara trygga. Därför gav man organisationen Hero Kompetens i uppdrag att utbilda de nyanlända i norsk lagstiftning, kvinnofrid och jämlikhet. Projektet var framgångsrikt, och man lyckades vända en olycklig utveckling och drastiskt minska antalet våldtäkter. Nu håller de kurser för nyanlända överallt i Norge, i syfte att förebygga sexuellt våld. Kurserna informerar om vad som förväntas av alla som lever i vårt västra grannland, om vilka skyldigheter och vilka rättigheter som alla i Norge har. Man vill helt enkelt minska risken för att asylsökande ska begå eller själva bli utsatta för sexuella övergrepp.

När jag deltog i SvT:s Opinion för några veckor sedan för att diskutera de sexuella övergrepp som skett i samband med ett antal festivaler runtom i Sommarsverige blev jag beskylld för att stigmatisera gruppen ensamkommande flyktingbarn, eftersom jag hänvisade till polisens Lägesbild över sexuella ofredanden samt förslag till åtgärder. Polisen pekar nämligen mycket tydligt ut just denna grupp som gärningsmän vid majoriteten av de övergrepp som tycks vara ett relativt nytt inslag i Sverige – unga män som i grupp ger sig på unga flickor på offentliga platser, som parkområden, simhallar, busshållplatser, festivalområden. Den här sortens sexuella ofredanden har ökat markant, och riskerar att allvarligt inskränka unga kvinnors rörelsefrihet.

ANNONS

Detta måste vi naturligtvis åtgärda – inte vill vi väl att våra döttrar ska vara mindre fria än vad vi själva var? Att identifiera gärningsmännen och förstå motivet bakom deras handlingar handlar inte om att stigmatisera: det handlar om att lösa ett problem. Först när vi identifierat problemets orsak kan vi lösa det. Det är helt oacceptabelt att kvinnors frihet begränsas. Likaså är det oacceptabelt att nyanlända inte ges en rimlig möjlighet att förhålla sig till de normer som vi tar för självklara, men som inte är lika självklara överallt. Jag föreslår att en obligatorisk utbildning i svensk lag, synen på jämställdhet, sexualitet och kvinnofrid genast införs för alla nyanlända.

Slutsatsen vi kan dra med hjälp av Stavangerexemplet är att ett framgångsrikt preventivt arbete handlar om att identifiera riskgrupper och vända sig snävt direkt till dem: så vänder man en olycklig utveckling, inte genom breda upplysningskampanjer á la Eliassons armband.

ANNONS