Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Har du rätt mångfaldsbakgrund för SVT?

Public Service har skapat ett slutet system där problemformulering och ideologiskt förhållningssätt är färdigbakat. Och det starkaste tecknet på att det handlar om en ideologisk kantring är att ingen inom Public Service tycks begripa detta.

I september månad kom utredningen som föreslår att TV-avgiften ska ersättas med en skatt. Inget parti i Public Service-kommitén har invänt mot förslaget. Skulle utredningens förslag röstas igenom i Riksdagen blir det omöjligt att undvika att bidra till finansieringen av Public Service.

Vad det innebär, oavsett hur man ställer sig till lagändringen, är att vi alla, som skattebetalare kommer att bekosta en ideologisk kampanj som sedan flera år pågått inom Public Service: Strävan efter etnisk mångfald.

Det nyaste inom denna ideologiska trend som genomsyrar Public Service-organisationen är det luddiga begreppet ”mångfaldsbakgrund”. I ett SR-reportage förklarades att enbart ett fåtal av SVT:s programledare som ingick i höstens TV-utbud hade sådan bakgrund (25/9).

Om det finns personer med ”mångfald” i sin bakgrund måste det ju innebära att det finns personer som saknar mångfald i sin bakgrund. Det sägs inte rakt ut. Men det innebär givetvis de med svensk härkomst. De som hade "mångfaldsbakgrund" var nämligen de i studien som ej var födda i Sverige.

Public Service har målat in sig i ett hörn genom att välja en variabel, härkomst, som sannolikt spelar mycket olika roll beroende på person. Hade man funnit att det fanns massvis med programledare med härkomst utanför Norden hade man också, med det urvalskriterium som användes, konstaterat att det förekommit fler med ”mångfaldsbakgrund”.

Det hade inte spelat någon roll om de kulturellt, vad gäller åsikter, världssyn och andra element som formar en människa, hade liknat övriga programledare. Det verkar vara härkomsten, inte personen, som avgör när halten av mångfald ska konstateras.

SVT och SR vill väl. Carolina Wikström, personaldirektör på SR förklarade förra året att mångfaldsarbetet är en fråga om att fullfölja sändningstillståndet (GP 5/10 2016). Men det går inte att hänvisa till att mångfald av härkomst är detsamma som att programutbudet ska bli varierat och mångsidigt. Sann mångfald är en blandning av perspektiv, världssyner, erfarenheter och kunskaper. Dessa kan, men behöver inte, samvariera med människors härkomst. 

I SR:s reportage var problemformuleringen självklar: Det handlade om ”fortsatta brister” inom mångfaldsarbetet. SR tillfrågade SVT-medarbetaren Hiba Daniel om problemet, hon svarade att det är ”mycket vita, medelålders profiler som man väljer”. I sin tur citerade man SVT-chefen Anna Lagercrantz som konstaterade att man ”har mycket kvar att göra” inom mångfaldsområdet (SVT 17/5).

Det finns varken i det interna arbetet, eller i den externa rapporteringen, röster som ifrågasätter värdet av att lägga ytterligare vikt vid människors ursprung . Reportaget från september är ännu ett exempel på detta.

Public Service har skapat ett slutet system där problemformulering och ideologiskt förhållningssätt är färdigbakat. Och det starkaste tecknet på att det handlar om en ideologisk kantring är att ingen inom Public Service tycks begripa detta. Det borde SR och SVT workshoppa om en dag eller två. Det är det minsta de kan göra för de många skattebetalare, med eller utan "mångfaldsbakgrund", som snart måste tvingas att bidra till studier om SVT-personalens härkomst.

Mest läst