Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Kontoret. Peter Annerback, ordförande i Hamnfyran till höger i bild. Till vänster en, får man förmoda, ideologisk förebild.
Kontoret. Peter Annerback, ordförande i Hamnfyran till höger i bild. Till vänster en, får man förmoda, ideologisk förebild.

Hamnfyran mot resten

Hamnarbetarförbundets ovilja att kompromissa om fredsplikten drabbar inte bara de egna medlemmarna utan hela Göteborg.

Göteborgs hamn genomlever en allvarlig kris. Konflikten mellan Hamnfyran som är Hamnarbetarförbundets fjärde avdelning och arbetsgivaren APM Terminals har trätt in i ett nytt skedde. APM Terminals har varslat om spegel- och konsekvenslockout som träder i kraft den 19 maj och varar juni ut. Konsekvensen av detta blir en kraftig minskning av hamnens kapacitet då kvällsskiftet ställs in. 

Enligt arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar har man gjort vad man kan. Hamnarbetarförbundet har erbjudits ett hängavtal kopplat till kollektivavtalet som LO-anknutna Transport (till vilken en minoritet av de hamnanställda är knutna till) undertecknat. Detta avtal har Hamnfyran nobbat.

Medlingsinstitutet föreslog i en hemställan i mars att Hamnfyran får möjlighet att utse egen förtroendeman på arbetsgivarens bekostnad samt rätten att utse eget huvudskyddsombud. 

Detta borde vara i linje med det Hamnfyran efterfrågat, det vill säga att det fack som organiserar flest på en arbetsplats också är de som utser skyddsombud, samt att detta skyddsombud företräder alla arbetstagare inom området. Detta förslag accepterades av arbetsgivaren men har förkastats av Hamnfyran.

Som Medlingsinstitutet skriver i sin hemställan är rättsläget gällande konflikter mellan fackföreningar tydligt: det är det först tecknade kollektivavtalet som ska tillämpas. I detta fall finns inget utrymme för Hamnfyran att teckna ett eget avtal. 

Det finns exempel då detta skett, på Norrlandskusten, varpå arbetsgivaren framgångsrikt stämdes i Arbetsmarknadsdomstolen. Detta borde Hamnfyran känna till. Trepartsavtalet är inte aktuellt, det har nämligen Transportarbetarförbundet sagt nej till.

Att hävda att arbetsgivaren inte tillmötesgått Hamnarbetarförbundet vore att fara med osanning. Det andra medlarförslaget går förbundet till mötes på i stort sett alla punkter, i utbyte mot fredsplikt på arbetsplatsen. Genom att inte teckna det avtalet har förbundet förlängt och förvärrat konflikten.

Situationen är så allvarlig att Göteborgs hamn riskerar att tappa marknadsandelar till andra hamnar. Transportföretaget SCT Transport har förklarat att de lägger ned en järnvägsterminal som en direkt följd av konflikterna. Stora Enso, som skickar 800 containrar varje vecka via Göteborgs hamn, överväger att flytta transporterna. Krisen i hamnen leder i slutänden till att det är Hamnfyrans egna medlemmar som drabbas.

En annan konsekvens är att politiker och regering pressas att lagstifta i frågan. Det är såklart inget LO-förbunden, i detta fall Transport som har kollektivavtal tecknat med arbetsgivaren i hamnen, önskar. 

Kanske är det en naturlig konsekvens av Hamnfyrans ideologiska fundament: man vill aldrig, under några omständigheter, vare sig man fått de arbetsvillkor, löner och fackliga rättigheter som är rimliga att kräva, följa fredsplikten. Konsekvensen blir därefter. 

Om inte den svenska modellen på arbetsmarknaden upprätthålls, där förhandlingar mellan fack och arbetsgivare skapar ordning på arbetsmarknaden, så blir lagstiftning om en proportionalitetsprincip gällande strejker inte bara en risk utan också en nödvändighet.

Mest läst