Höj från rätta hållet

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Att allt färre måste försörja allt fler i framtiden är en välkänd sanning. När de stora kullarna från mitten av 1940-talet och en bit in på 1950-talet nu successivt går i pension handlar det om kullar som är nästan dubbelt så stora som 1930-talets. Det ger relief åt problemen inom äldrevården.

Under 150 år ökade arbetskraftsutbudet i Sverige med 0,5 procent om året, en väsentlig förklaring till standardutveckling. Mellan 2010 och 2050 beräknas det minska med 0,4 procent om året. Den som för fram dessa fakta är Gunnar Wetterberg, historiker och samhällsekonomisk chef på Saco, i boken Kurvans kraft (Weylers förlag) om just befolkningsfrågan. Allt han skriver och föreslår håller jag inte med om. Men det stora värdet med boken, förutom den grundliga genomgången, är egentligen att han understryker att det inte finns någon enkel snabb lösning. Komplexa problem kräver komplexa lösningar.

ANNONS

Frågan om pensionsåldern är en sådan fråga. Länge har hävdats att en längre livslängd måste leda till en succesivt höjd pensionsålder. I någon utredning fanns ett scenario där vi i framtiden tvingas jobba till 79 års ålder. Samtidigt ser vi helt andra tendenser – företag gör sig av med äldre personal i jakten på mer slimmade organisationer, i vissa branscher sker en utslagning redan före dagens tekniska pensionsålder på 65 år.

Wetterberg pekar på flera komplikationer med en höjd pensionsålder eller om rätten att arbeta kvar skulle höjas till exempelvis 69 år. Äldre som borde sluta men inte inser sin begränsning blir en belastning för företagen. Höjda gränser ger en sämre sitaution för dem som inte orkar efter 60. Byt fokus, uppmanar Wetterberg. En höjning av den lägsta pensionsåldern på 61 år skulle beröra betydligt fler än en höjning av det övre intervallet. För att inte få för drastiska omställningseffekter, höj en månad i taget för varje år. Våra barn kommer att tacka oss, lovar Wetterberg. Politikerna borde kanske vara lika tacksamma, för en fyndig ingång på pensionsproblematiken.

Fredrik Tenfält

ANNONS