Det är mycket jämt mellan blocken. Opinionsinstitut efter opinionsinstitut ger regeringen ett litet försprång – inom felmarginalen. Varje röst kan avgöra. Den insikten utlöser stigande nervositet i partierna. Plötsligt är det inte så lätt att vara kaxig mot den ena eller andra väljargruppen – som pensionärer och villaägare.
De rödgröna partierna vill återinföra fastighetsskatten. Rika knösar i mångmiljonvillor skall minsann inte slippa undan. Men bor man i Stockholm eller Göteborg behöver man inte vara särskilt förmögen för att bo i en högt taxerad bostad. Och storstadsväljarna kan avgöra riksdagsvalet.
Alltså utlovar de rödgröna nya begränsningsregler som skall neutralisera stigande taxeringsvärden.
– Vi har förstått att det finns ett behov att kunna lugna villaägare, säger Vänsterpartiets ekonomiska talesperson Ulla Andersson till Svenska Dagbladet.
Den som sett och hört Ulla Andersson dundra mot kapitalet tror varken ögon eller öron. Men valrörelse är valrörelse och makt är makt.
Detta gäller även Moderaterna som börjat svikta i övertygelsen att arbete alltid skall löna sig mer än att inte arbeta. Pensionärernas röster kan avgöra valet.
Regeringen har sänkt skatten på både arbete och pensioner, men mest på arbete. Motiven är två. Dels kostar det att arbeta, dels bestäms pensionerna av samhällsekonomin, som i sin tur bestäms av hur mycket vi arbetar.
Men oppositionen och pensionärsorganisationerna dundrar om orättvis pensionärsskatt och föser regeringen på defensiven. I sitt sommartal lät Fredrik Reinfeldt nästan som Mona Sahlin:
– Det är klart att vi vill visa uppskattning för er som har byggt Sverige.
Finansminister Borg hakade på i Aktuellt:
– I princip är det naturligtvis bra om man kan ha samma skatt på pension som på lön.
Men enligt Sifo behöver pensionärerna inte lugnas. Bara 17 procent tycker skattefrågan är viktig.
Och lika skatt låter enklare än det är. Skatt på pension jämförs med skatt på bruttolön. Men innan bruttolönen noteras på lönebeskedet har löntagare betalat en hel del i skatt. Det kallas arbetsgivaravgift, men tas av löneutrymmet. En del av arbetsgivaravgiften är kopplad till förmåner, exempelvis pensionsavgiften, annat är det inte.
På DN Debatt påpekar de båda nationalekonomerna Helena Svaleryd och Daniel Waldenström att den allmänna löneavgiften mer än väl balanserar löntagarnas jobbskatteavdrag. 2009 var löneavgiften 87 miljarder kronor medan jobbskatteavdraget var 66 miljarder kronor.
”Innan jobbskatteavdraget infördes betalade alltså löntagare betydligt högre skatt än pensionärer medan de i dag endast betalar något mer i skatt”, konstaterar de båda skribenterna.
Allt beror på hur man räknar. Faktum kvarstår. Eftersom vårt välstånd, inklusive pensionerna, bestäms av hur mycket vi arbetar så tjänar vi alla, inklusive pensionärerna, på att det alltid är mest lönsamt att arbeta. En måttlig skatteskillnad behövs och centerledaren Maud Olofsson har rätt:
– Det värsta för pensionärerna är att färre jobbar.
$1