Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

gg

Gert Gelotte: Ofattbart att hon stod ut

När sprickor skall vidgas, krävs människor med ofattbar stryktålighet, skriver GP:s Gert Gelotte i sin krönika.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

När fördomar faller infinner sig normaliteten fort. Få tänker på hur det var. Ännu färre begriper varför. Men att minnas hur tokigt det var är en bra utgångspunkt inför såväl nya som ingrodda fördomar. Därför är det bra att prästen Carin Sandberg Hamar påminner oss om hur livet såg ut för en kvinna som studerade teologi i Göteborg på 70-talet för att bli präst i Svenska kyrkan.

”Mötet med svartrockarna och deras motstånd blev en chock: horn, bockfot, orenhet och smittrisk var ord och begrepp som användes mot mig. Knappast vad man förväntade sig av män som skulle prästvigas”, skriver hon i boken Så kallad präst om sina manliga kurskamrater.

Fast en del fromma kvinnor var inte mindre fördomsfulla:

”Carin, vi vill inte se dig brinna i helvetet. Du måste vända om medan tid är. Vi gör detta av kärlek till dig”.

När jag läser boken tror jag först varken ögon eller öron. Men jag var journalist i Göteborg på 70-talet och minns tillräckligt mycket av den offentliga kvinnoprästdebatten. Den var otrevlig nog. Det som yttrades mellan skål och vägg var förstås värre.

Carin Sandberg Hamar arbetade länge som församlingssekreterare. När hon förgäves väntat i tio år på prästvigning i Göteborgs domkyrka gav hon upp och flyttade till Karlstads stift. Inför prästvigningen där frågade en präst i Göteborg, som hon arbetat med i 20 år, när vigningen skulle äga rum:

”Då vet du, att jag från och med den dagen, inte kommer att hälsa på dig mer eller tala med dig ... efter prästvigningen representerar du olydnaden och jag vill inte komma i närheten av dig. Jag vill inte bli smittad.”

Att Carin Sandberg Hamar stod ut förstår jag inte. Än mindre förstår jag hur hon förblev en glad och positiv människa. För hennes bok är inte bitter, tvärtom är den full att humor och goda historier. Som den om två katolska präster i Göteborg:

”Dessa två katolska vänner var så generösa att de önskade mig lycka till i min kallelse och min gärning. Där hade svartrockarna i Göteborg, som inte ens nedlät sig till att diskutera med mig eller se mig, mycket att lära.”

Och när Carin Sandberg Hamar skulle köpa prästskjorta gick det inte för sig i Göteborg. Men via den katolska bokhandeln i Karlstad gick det bra.

Kvinnoförtrycket i katolska kyrkan tycks gjutet i betong, men helt utan sprickor är det alltså inte. Och det är väl inget förtryck. Men i början, när sprickorna skall vidgas, krävs människor med ofattbar stryktålighet – sådana som Carin Sandberg Hamar.

Mest läst