Min far hade två favoritskämt – som jag kommer ihåg. I ett mörkt rum kunde han säga: Oj så mörkt det är. Här kan inte ha varit tänt på länge. Det andra skämtet är en historia om två män som möts på en gata. Den ene håller en hund med kuperad svans i koppel. Den andre tittar intresserat på svansstumpen och säger: "Gjorde det inte ont för hunden att få svansen avklippt?" "Nejdå", försäkrar hundägaren. "Jag tog det försiktigt och klippte en liten bit i taget".
I en nyligen publicerad rapport tillämpar Fastighetsägarna samma metod för att ersätta bruksvärdessystemet med marknadshyror. Samtidigt upplyses den i okunnighetens mörker försänkta omvärlden om det sociala behovet av att det blir dyrare att bo. Givetvis skall en intresseorganisation som Fastighetsägarna föra sina medlemmars talan, men att göra det till en social dygd är magstarkt.
Fastighetsägarnas förslag kan sammanfattas i tre punkter. Först införs fri hyressättning i nyproduktionen. Efter några år följer fri hyressättning när en lägenhet blir ledig. Till sist, "efter minst tio år" släpps hyressättning fri även för befintliga hyreskontrakt.
Genom att kapa bruksvärdessystemet en liten bit i taget når Fastighetsägarna därmed fram till målet – marknadshyror. Fast det kallas "en fungerande hyresmarknad."
Fastighetsägarna har rätt i att det byggs för få hyresrätter. Att detta beror på för låg lönsamhet är ett rimligt antagande. Men lönsamheten avgörs inte enbart av hyresnivåerna. En långsam och dyrbar planprocess höjer också hyrorna liksom skatterna på att bygga, äga och förvalta hyresfastigheter.
Alldeles orimligt blir det när Fastighetsägarna framställer marknadshyror som en affär mellan jämställda parter. På en bristmarknad råder det ingen som helst jämställdhet mellan den som behöver någonstans att bo och den som har lägenheter att hyra ut.
Kollektiva hyresförhandlingar behövs av samma skäl som kollektiva löneförhandlingar på arbetsmarknaden. Som kollektivavtal skyddar de anställdas rätt på arbetsmarknaden så skyddar bruksvärdessystemet hyresgästernas rätt på hyresmarknaden.
Skall vi bli av med bostadsbristen måste lönsamheten vara så god att den stimulerar till renoveringar och produktion av många nya hyresfastigheter. Då är det är rimligt att det är dyrare att bo nytt och centralt än gammalt och slitet i en förort. Men hur lönsamt och hur mycket dyrare det skall vara måste hanteras i former som skyddar den som bara har sitt bostadsbehov att förhandla med.