När kommunstyrelsens ordförande Ann-Sofie Hermansson (S) av GP får frågor om vad som är viktigt för Göteborg och framtiden är den nu två veckor gamla skandalen på kommunala Intraservice totalt frånvarande i hennes berättelse (GP 30/10).
Det är nu sju år sedan Uppdrag gransknings reportage om muthärvan i Göteborg briserade och äntligen satte ord på det som många sedan länge misstänkt om politiken i Göteborg: Att den var totalt marinerad i en destruktiv förvaltningskultur.
Eftermälet blev att staden skulle göra upp med mygelkulturen. Det fanns en förhoppning om att den politiska ledningen och tjänstemännen skulle närma sig oegentligheter med en fullständigt kompromisslös ärlighet.
Tji fick vi. Lyssnar man på Ann-Sofie Hermansson så är det som om inget har hänt på Intraservice, enkom några obetydliga småfel. Från Hermansson hörs inte en stavelse om det grova slöseriet med skattepengar som avslöjats på Intraservice. Ingen självkritik. Och inte en tillstymmelse till skam över att det som stadens ledning så dyrt och heligt lovade aldrig skulle ske igen ännu en gång är på tapeten.
Inte nog med att Hermansson inte tänker förklara sig eller ens spela upprörd, hon ägnar sig i stället åt att tona ned det som hänt.
När frågor ställdes om skandalen vidhöll Hermanssonatt honäven fortsättningsvis hade förtroende för Tord Karlsson (S), ordföranden för Intraservice politiska nämnd, som bland annat, i strid mot gällande regler, fattat ordförandebeslut om resor där han själv deltagit. De som medverkat till att det på Intraservice frodats en kultur där skattepengar slösats hejvilt och där osunda relationer med leverantörer frodats under flera år fortsätter med sina uppdrag.
Hermanssons stöd till Karlsson parades med påståendet att det i Stadsrevisionens rapport inte framkommit några fall ”av konkreta oegentligheter” (GP 20/10). Till SVT tillade hon att ”det är det som gör att jag inte tycker att det är så allvarligt som revisionens ordförande tycker” (SVT 18/10).
Det är intressant att Hermansson uppehåller sig vid just vid orden ”konkreta oegentligheter”. Vad det innebär är att inga uppenbara lagbrott har begåtts. Däremot har resorna brutit mot en hel uppsjö kommunala policyer och regler.
Vad Hermansson, något ansträngt hävdar, är att så länge man inte begår lagbrott så ärman som politiker eller tjänsteman säker. Men att bryta mot kommunala reseriktlinjer, policyer och rekommendationer kring hur man hanterar medborgarnas förtroende och skattepengar är problematiskt – och föranleder i Karlssons fall ett samtal med Hermansson - men är således inte skäl nog för att få sparken.
Det är så lågt ribban nu satts i Mute-, förlåt, Göteborg. Lagbrott, om sådana kan upptäckas, är oacceptabla. Medan kommunens egna internregler och policyer helt kan ignoreras. Att bryta mot dem leder nämligen inte till några konsekvenser.
Det kanske är läge att påminna om att mycket av det som utgjort de famösa korruptionsskandalerna inte handlat om rena lagbrott; det har varit en konstant misshandel av god förvaltningskultur och interna regelverk. Hermansson flyttar nu alltså gränsen till lagbrott. Man tillåter sig fler misstag än vad som var fallet för sju år sedan.
Vad vi måste komma ihåg är att de tjugo resorna som studerats av Stadsrevisionen, och där man i alla fallen funnit regelbrott, enbart var en stickprovskontroll. Tittar man närmare på andra resor, genomförda tidigare, märker man att mönstret upprepats. Det handlar om att deltagarna stannat fler dagar innan, eller efter, själva arbetstiden. Det har bjudits på utflykter, segling och vinprovningar. Allt utan att någon från kommunen sagt ifrån och reagerat på att det kan uppstå en oacceptabel relation mellan kommunanställda och de leverantörer som säljer hårdvara och tjänster till kommunen.
Den stora nyheten i och med skandalen i Intraservice är egentligen inte att ren korruption och respektlöshet för våra gemensamma medel förekommer i Göteborg. Det är vi, tyvärr, vid det här laget väl bekanta med.
Det riktigt fräcka är att stadens högsta politiker inte tänker motverka det mer än att man ska se över rutinerna. Ingen hålls ansvarig. Ingen får gå. Och göteborgarna får nöja sig med löften om att stadens ledning, ännu en gång, ska se över verksamheten.
