Framtiden tillhör den multivärldslige

Ledarkrönika: Multikulturalisterna med sin exotiska behandling av den andre kommer att tappa mark. Detsamma gäller med förespråkarna av ett klassiskt assimilationsideal.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

En vän använde nyligen ett ord som fastnat i huvudet på mig: Multivärldslig. Ett påhittat, men väldigt användbart, ord. En multivärdslig människa har en fot i många sammanhang. Är hemma i olika kulturella miljöer och kan ledigt navigera mellan dem. En multivärldslig person är samtidigt både multikulturell och helt assimilerad.

Den multivärldsliga människan står i strid med multikulturalismen, som gör den isolerade främlingen i sitt utländska reservat till ett ideal. Blatte och stolt, men utan ett enda band till det svenska samhället. Samtidigt är den multivärldsliga individen också ett hot mot assimilationsivraren, som betraktar Sverige som en odelbar helhet, utan variationer och befriad från gränsöverskridande människor.

ANNONS

Multikulturalisterna med sin exotiska behandlings av den andre kommer att tappa mark. Detsamma gäller med förespråkarna av ett klassiskt assimilationsideal.

Den multivärldsliga individen är inte bara en svensk med utrikes bakgrund, I definitionen inryms även svenskar med rötter i Sverige. Multivärldsliga människor inser att olika sammanhang fodrar att man förstår och accepterar olika normer. Fritidsintressen, lokala och regionala identiteter, arbetsplatser och subkulturer lär oss värdet av att förstå och acceptera seder och vanor.

Den här insikten gör den multivärldsliga människan förberedd på mötet med nya sammanhang, och människor, utan att tappa känslan av hemhörighet. Anpassning är för den multivärldsliga människan inte en fråga om självförnekelse, utan om normalitet.

Det finns de som med förakt beskriver hur vissa miljöer kan upplevas som likriktade och hotfulla mot svenskar med utrikes bakgrund. Likaså finns de som förfasas över hur tidigare homogena miljöer håller på att förändras och fyllas med främmande människor.

Vad båda dessa perspektiv har förenats i är en total oförmåga att förstå människans anpassningsförmåga. En multivärldslig person kan känna sig lika hemma i ett kommunalt fikarum på landsbygden, omgiven av trädgårdsintresserade damer i femtioårsåldern, som i en internationell och flerspråkig klubbmiljö i storstaden.

Multikulturalismen och assimilationsidealet utgick bägge ifrån att människan mådde som bäst inom en kultur, i gemenskap med identiska människor. Den multivärldsliga människan förkastar den här enfalden och är i stället ständigt assimilerad och på marginalen mellan sammanhangen.

ANNONS

Framtiden tillhör den multivärldslige svensken. Glad midsommar!

ANNONS